Ja, idag blev vi faktiskt sex glada löpare som slöt upp för att under Marias ledning köra ett pass med intervaller. Tänk vad lätt det är att låta bli att ge sig ut o träna en mörk kväll i mars, lite snö i luften o lite halt dessutom. Men tänk vad härligt det är när man väl är där, där i mörkret, i slasket o halkan, med likasinnade som alla tycker att det här är det bästa man kan hitta på just nu. Visst är det härligt. För egen del är det dessutom något helt nytt, jag som gammal motionär som är van att knyta på mig skorna hemma i farstun o springa en runda på en mil eller så, gå ut i ett lugnt o behagligt tempo för att sedan allteftersom sänka farten ytterligare. Enda tillfällen jag har ökat farten under alla år på träning är väl när jag blivit skrämd av en orm vid vägkanten eller på en stig i skogen.

Uppvärmning har man väl bara hört talas om, aldrig praktiserat själv precis. Det är väl bara storfräsare som håller på med sånt. Om jag varit skadad någon gång, ja för det mesta, jag börjar mer o mer förstå varför. Nåväl, efter sedvanlig uppvärmning så blev det några fartökningar kring en minut o jogg i tre. Efter några sådana vändor blev det några till. Vi avslutade det hela med skutt o hopp av olika slag. I ett fönster kunde jag se att vi blev iakttagna, dom undrade nog vad vi höll på med när Maria instruerade en ny övning för oss. 1,5 timme o ca 10 km senare var vi tillbaks vid simhallen och alla var då nöjda med dagens pass.

Som det lät så är nog alla med även på lördag, förhoppningsvis kommer det några fler nu när skidsäsongen börjar lida mot sitt slut.

Tjingeling tjingeling, SimmaCyklaSpring

Kalle S.