Jajamen, och det var inte vilken löparlördag som helst. Det blev inte mindre än sju löpare som kom till upptakten för höstens lördagslöpningar när vi idag drog igång med en tur lite utöver det vanliga. Emil ringde igår eftermiddag och undra om han kunde vara med trots att han sade sig tro att han inte skulle orka springa hela vägen. Klart du ska med sa jag. Vi är ju med  med två bilar så det är bara att åka bil när man får nog av löpningen. Så blev det.

   Uppställning före start vid Folkets Hus parkering i Falun strax före kl 09.00 Fr v Lisa, Lisa, Johan, Pontus, Frida, Emil och Malin. Nu är det ca 42 km som ligger och väntar. Säter är målet.

   14 km, vi är strax framme i Kyna och alla mår bra.

   24 km, Torsång, fikapaus. Skönt att få vila en stund vid älvkanten. Alla funderar dock på hur det skall gå att börja springa efter en halvtimmes paus.

   "små lätta moln" ja nog ser det ut som dom springer på moln allt. Fikapausen gjorde susen verkar det som.

   Det är fint i Torsång men vi måste vidare.

   Vad trångt det var här då!

   Aha, löparnas minibar.

   31 km, Slättgätdets IP, Frida ser ut att rycka. Emil får nog och kliver av. Det beror inte på Fridas ryck, nejdå, det är dock det längsta Emil sprungit och Emil är mycket nöjd med dagen. Tror jag det, vem skulle inte vara det.

   Vilket gäng, drygt 42 km senare, löparna ställer upp för en bild, alla supernöjda med dagen. Sex sprang idag längre än vad dom någon gång gjort förut. Det var bara Pontus som sprungit såhär långt förut. Grattis allihop till en fantastisk prestation.

   Nu är det skönt att få sträcka ut i gröngräset.

   Efter dusch och ombyte var det bara att fylla på depåerna igen, Lena till höger,  hade laddat upp med käk åt oss alla. Till vänster ser vi även Linda som var med och körde följebil samt transporterade hem falulöparna.

Efter ytterligare lite snack och utvärdering av dagens bravader och en fika till så hade klockan blivit fem och vi skildes åt för denna gång. Ja det var verkligen en dag, och inte vilken dag som helst, jag tror att alla kommer att minnas denna dag länge länge. Trots att jag inte kan springa så var det en fantastisk dag även för mig. Så ett stort tack till alla som var med. Det är så jag redan börjar fundera på vad vi skall kunna hitta på framöver. Men nu suger vi på den här karamellen så länge.

Tjingeling tjingeling, Kalle .