När jag åter vaknat två dagar i rad smått febrig fanns det väl inget annat att göra än att göra det som många tyckt att jag borde gjort för längesen. Ringa vårdcentralen. Jodå, jag fick tid till 11.15 så det var ju bra.

Träffade en supertrevlig läkare som undrade vad jag ville han skulle göra.

Ja du sa jag. Inte vet jag det, det hoppas jag du vet svarade jag.

Då undrade han om jag trodde att han hade några mirakeltabletter.

Jajamen, det är det jag hoppas på svarade jag. Men tyvärr, han hade inga sådana. Däremot tog de lite prover och lyssnade lite hur jag lät. Efter det beslutades det att jag skulle på lungröntgen, jag fick också lova att inte anstränga mig förrän jag känner mig hundra pigg. Så fick det bli. Nu är det bara att vänta på en remiss och ligga lågt med allt vad träning heter.

Träna på ni som kan, själv får jag väl hitta på något annat att göra. Sysslolös blir jag ju inte nu när våren är på gång. Finns ju alltid lite som hör vårbruket till som skall göras.

Vi ses!