Nej, någon riktig Kronblom blir jag nog aldrig, ligga på soffan kan jag inte alltför länge. Knallade ner i källaren och trampa lite istället. Då trivs jag bättre att sitta på baken i en halvtimme,.

Har ju tänkt testa lite försiktigt med träningen. Det har blivit 30-minuterspass, första gången i 130, andra i 140 så nu var det väl lämligt att testa att ligga på 150 i puls. Blir det nu inget bakslag på detta så må jag nog ändå säga att det hela är på väg åt rätt håll. En vecka till i lugnt tempo så vore det väl attan om jag inte skulle våga mig ut på vägarna igen.

Hej så länge!

När jag vaknade i morse hade det hänt lite i kylskåpet som synes. Min 6,5 kg stora deg hade fördubblat volymen. Visst är det häftigt. Salt, vatten, mjöl och i detta fall även russin, absolut inget annat. Och så blir det på detta vis. Jag tycker det är lika häftigt varje gång. 

Nu skall jag ta ur så det blir fyra enkilos limpor som skall läggas i jäskorgarna.

Kolla kolla, visst är det jäskraft som heter duga. Var det någon som trodde att man måste knåda en deg, misstänkte det. Tänk då på att denna deg är inte knådad en enda minut, varken för hand eller i maskin.

Som sagt, fyra limpor skall det bli, stora degen som blev över är alltså 2,5 kg och av den skall jag göra småbröd. Men nu får de ligga och vila en kvart så värsta spänsten går ur.

Nu är de nedbäddade i mjölad handduk i varsin jäskorg. Stora degen har jag lagt i en plastlåda igen.

Nu är även jäskorgarna stoppade i varsin plastlåda som i sin tur är stoppad i ytterligare en plastlåda. Nu får de stå framme några timmar så de kommer igång igen innan jag skall stoppa in dem i kylskåpet igen. I kylskåpet kommer de att få stå tills jag vaknar i morgon då det blir dags för gräddning. Medan degen vilar i sina lådor...

Ja då kan väl jag likt Kronblom vila en stund på min bagarlåda. Visst är det enkelt att baka, det mesta sköter sig själv och resultatet brukar bli helt fantastiskt. 

Ha det så bra allihop, det har jag. Vi hörs!

När jag friskar upp surdegen har jag den i en lite större skål. Men det gäller att alltid spara lite till kommande bak. Det lilla som blev kvar har jag nu i en liten skål som jag täcker med plastfolie och spar till kommande bak.

Det blev att degen fick ligga och vila i 2,5 timme innan jag tog mig tid att vika den ett par gånger. Som jag skrev så knådar jag inte degen. Efter ett par timmars vilotid räcker det att man viker in den ett par gånger.

Efter vikningen får den ligga i lugn och ro ett par timmar till.

När det gått ett par timmar och jag ser att den är på gång så är det dags för...

Just det, då åker den in i kylen och där får den ligga över natten och ha det bra. Nu får vi se om det har hänt något när jag har vaknat. På hyllan under kan man skymta den lilla skålen med surdeg som troligen kommer att få vänta några veckor innan jag tar mig an den nästa gång.

God natt och ha det så bra allihop, vi ses imorrn!

Eftersom Håkan efterlyste recept på det jag lägger ut så sätter jag väl igång en deg igen och beskriver lite hur jag gör. Varning! Inlägg för nördar kan tyckas. Följes på egen risk. Gott och nyttigt bröd är beroendeframkallande. Nu kör vi.

Då jag inte följer något speciellt recept utan skriver ner det jag gör allteftersom så tänkte jag nu beskriva hur jag gör just denna gång. Lite chanstagning då det i skrivande stund är långt ifrån klart. Här är i alla fall ingredienserna denna gång. Kör helst ekologist och stenmalet. Varför ha dåliga råvarot när det finns bra. Som synes är det inte mycket som behövs, och absolut inga tillsatser med en massa bokstavskombinationer.

Ett par dagar före jag skall baka brukar jag friska upp surdegen som vi ser här till höger. Den friska jag upp igårkväll samt i morse innan jag for till jobbet. Jag har haft den i tre år ungefär.

I vänstra skålen hällde jag i 250 gram russin och slog på en halvliter 40-gradigt vatten. Det gjorde jag också i morse.

När jag kom hem efter ca nio timmar hade surdegen växt ordentligt, man ser hur plasten buktar. Nio timmar kanske är i längsta laget, räcker oftast med sex timmar. Men men.

Ja det ser ju riktigt bra ut och jag vill inte vänta till imorgon utan nu kör vi en deg så får vi se hur det blir.

Efter att ha hällt av vattnet från russinen vilket jag spar och fyller upp så det blir två liter och värmer det lite, till 35 grader denna gång så häller jag i det i en rejäl plastbunke tillsammans med 700 gram surdeg. Vispar ordentligt, bra med lite syre i degen. Häller även i 80 gram havssalt.

Här kör jag sönder russinen i mixern, varför? Jo vissa tycker inte det är så gott med russin. Men mixar jag dem så visar det sig att alla tycker om det. Det blir alltså ett russinbröd för de som inte tycker om russin. Bra va.

Nu har jag haft i 1,5 kg dinkelmjöl som jag vispade ner. Sedan hällde jag i de mixade russinen samt 2 kg vetemjöl. Då börjar det härliga. I med näven och blanda. Vadå degblandare, händerna är de bästa degblandarna. I många recept står det T.ex häll i det och det, kör på denna hastighet i si och så många minuter, häll sedan i det eller det och kör på denna hastighet i ett visst antal minuter. Nänä, glöm det. Har aldrig fått så bra bröd som när jag slutat använda elektriska degblandare.

Nu har jag blandat ihop det som skall vara och strött på lite dinkelmjöl. Nu skall degen, vadå tror ni, knådas...

Nej nej, nu skall den vila. Precis som jag. Detta är latmansbak. På med ett plastlock så fukten bevaras i degen och låt den vila.

Vilotiden idag får bli två timmar, då hinner det bildas gluten och degen kommer att vara jättehärlig helt utan knådning. Under tiden kan man ju alltid läsa lite.

Det finns ju en hel del att lära om bakkonsten. Sébastien Boudet som är en mästare på att baka har gjort två kanonbra böcker som jag varmt kan rekomendera. Kan inte låta bli att nämna att jag dessutom medverkat som testbagare i den högra boken. Mitt namn står tryckt i boken vilket jag är riktigt glad över. 

Det får bli allt för denna gång men det kommer mera för än är det ju inte klart. Det blir det ju inte framåt söndag men den som vill kan följa med på resan till färdigt bröd.

Hej så länge!

Ja då vågade jag mig ner på stålhästen i källaren igen då för en liten runda. Inte för att jag blivit något piggare sedan sist, men jag har inte blivit sämre heller så därför kunde jag inte hålla mig längre. Det fick bli en runda på 30 minuter. Sist höll jag en puls på 130 och det gick ju riktigt bra. Nu tänkte jag ligga på 140. Jag hade svårt att tygla mig så titt som tätt låg jag även på drygt 145. Men det gick ju bra det med. 

Hej så länge!

Nu har dubbdäcken på min MTB åkt av och sommardäcken åkt på. Trots att jag var noga och kollade på rullriktningen så såg jag när jag trodde att jag var klar, att däcket på framhjulet var påsatt åt fel håll. Det var bara att ta av det och göra rätt. Ja ja, större katastrofer än så har man ju varit med om. Nu är alltså cykeln redo, nu är det bara att vänta på att jag skall bli redo. När det blir, ja det återstår att se. 

Hoj så länge!

Inte för att det varit mycket till skidåkning för min del under vintern beroende på min krasslighet så var det ändå dags att rengöra skidorna.

Sådär, nu är de rengjorda för denna gång. Nu är det bara att vänta in våren och hoppas att jag blir piggare så jag kan ta fram cykeln.

Vi hörs!

Efter en rejäl uppvärmning i TV-fåtöljen (såg som ni förstår femmilen från VM) gick jag ner i min källare och satte mig på cykeln igen. Har inte cyklat på åtta veckor så nu är jag sugen. Eftrsom jag varit hängig mest hela tiden har jag bestämt mig för att ta det lugnt på vägen tillbaka. Såg på Peters blogg för ett tag sedan att han varit sjuk och första passet efter det blev en lugn tur med målsättningen att pulsen ej skulle gå över 130. En målsättning god som någon. Tänkte att jag gör detsamma. Döm om min förvåning, det gick ju riktigt bra. Körde 30 minuter och endast vid ett fåtal tillfällen passerade jag 130, men då slog jag av lite så nu tänker jag fortsätta ett tag i denna lugna takt. Då hoppas jag att förkylningen inte skall ta om utan att jag snart ska kunna visa mig ute igen på min MTB.

Vi hörs och syns!