Här sitter jag i garaget strax före avfärd. Har nyss på telefon talat med Erik och talat om att jag skall ut och cykla. Ska du det säger Erik, är du bra i förkylningen? Ta det lugnt då säger han. Mmmm säger jag. Så ger jag mig iväg. Tar samma runda som Steven körde igår. Vi är ju kompisar, även på Garmin så vi har koll på varandras rundor. Så bär det iväg. Lugnt, njaaa.

Att det kan vara så svårt att ta det lugnt. Nog är man bra konstig. De flesta tycker ju om att ta det lugnt, men dit hör inte vi som cyklar. Det blev i stort sett full gas hela tiden. När jag var hemma igen hade jag nästan 28 km på 1,06,30. En snittpuls på 161 vilket tyder på allt annat än lugn cykling. Men bra gick det och glad är jag. Hej så länge!

Här är grabben som gör det omöjliga möjligt på en MTB. Hittade länken på Henrik Öijers sida och jag kan inte låta bli att lägga in den här så fler får se. Sätt er bekvämt och spana in. Fränt, jag lovar.

https://youtu.be/K_7k3fnxPq0

Efter nästan en veckas uppehåll var det dags igen. Skall jag vara ärlig, och det ska jag väl, så var jag alldeles för dåligt klädd förra onsdagen när jag cyklade. Kändes så varmt och skönt när jag skulle iväg. Hade bara sommarskorna vilket var alldeles för kallt. Sista biten var det nollgradigt och efter tre och en halv timmes cykling är man ganska frusen. I alla fall jag. Det gjorde att jag blev halvkrasslig men nu känns det bra igen så det var dags för en tur. Vinterjackan och vinterkängorna är på, bara att gasa.

Behövde röra på benen för igår gjorde jag något som jag väl aldrig gjort förut. Lisa och Johan tog med mig och Lena till gymmet, kan ni tänka er. Nog för jag visste att jag är svag men jäklar vad svag jag är i benen. Jag orkar cykla i tio timmar och då kan man ju tycka att man borde vara stark i benen men icke. Jag är kanonsvag. Men det skall bli ändring på det nu. Förhoppningsvis blir det regelbundna besök på gymmet så då kanske vi får se lite resultat framåt våren om jag orkar lite bättre på cykeln i motluten. Ja, sämre lär det ju inte kunna bli. Hej så länge!

Efter gårdagens långrunda var jag frusen när jag kom hem vilket fick till följd att jag lät cykeln stå otvättad i garaget till idag. Men nu är den ren och fin igen och kedjan är smord.

Då åkte cognacflaskan fram fast det bara är torsdag.

Och lite muskovadorörsocker.

Och, just det lite saffranspistiller.

Krångligare än såhär är det inte. Bara blanda ihop det i en glasburk med tätslutande lock och låta det stå och gotta till sig tills det är dags för julstöket. Räcker till både lussebullar och julgodis. Vi hörs!

Jag kände mig så slut på jobbet idag så jag tog ledigt ett par timmar på eftermiddagen för att ta en tur i det fina höstvädret.

Utan större planer for jag iväg. Nu har jag passerat Vikmanshyttan och är på vägen mot Norn.

Sicket väder. Bara att njuta.

Efter att ha passerat Norn och Nisshyttan har jag nu kommit till Mårtensgård, snart i alla fall.

Rundade Gustafs och mellan Dammsjön och Solvarbo hade denna björk haft påhälsning av en hungrig bäver. Den björken lär nog inte stå upp så länge till.

Sista tampen i skogen fick jag testa lampan för första gången denna säsong. Den verkar ju fungera så jag hoppas jag får användning av den fler gånger. 

Idag när jag tänkte ta min helgdagstur fick jag sällskap av både Steven och Tomas. Det hade nyss passerat nollgradigt när vi gav oss iväg så det var för ovanlighetens skull lite kyligt. Vi tre har föresten inte åkt ilag sedan den 2 januari, så nu var det verkligen på tiden.

Nu är vi på väg över åkrarna mot Västerby. Innan vi var där hade vi bland annat kört upp till Lodstöparbo och sedan stigen ner mot Dalkarlsnäs. Sträckan är 1,8 km och stenig och besvärlig bitvis, har lagt ett segment där och min bästa tid var förut 7,22 men nu när jag var jagad av två körde jag på 6,41. Det kan jag inte vara annat än nöjd med.

Nu står det inte på förrän vi är vid Königshyttan. Sedan körde vi via Hällbo, Bispberg och Dalsbyn innan vi rundade viadukten i Uggelbo och for närmaste vägen hem. En fin vända blev det och frysa behövde vi inte göra. Soligt och fint och tio grader på slutet. Bättre kan det inte bli. Nu är det bara att hoppas att det inte skall dröja lika länge igen innan jag får sällskap av Steven och Tomas. De kan behöva ta det lite lugnt ibland de också.

Nu är cykel rentvättad och färdig för nästa tur. Men det är inte jag, jo rentvättad är jag men än är jag inte redo för nästa tur. Imorgon får det allt bli vilodag. Halloj så länge.