Efter att åkt på ryggskott i tisdags var det nu dags för ett försök på cykel igen. Lena gör mig sällskap.

Vi började med att fara ut mot Klacken.

Nu har vi rundat Pungmakarbo och tagit oss via Yttre Heden till Kullsveden.

Känns riktigt bra det här.

Vi tog även en sväng förbi Sävstjärn.

Det gick bra det här men inte är jag redo för att vara med på Skedvirännet MTB i morgon. Det får allt bli lite fler lugna turer innan det är dags för hårdkörning igen.

Här står jag lyckligt ovetande hur dryg denna dag kommer att bli. Skall ut på en långtur med Patrik Hjalmarsson, Bo Floresjö och Claes Nyberg. Vi skall cykla upp till stugan som Bo har uppe vid Flosjön i DalaFloda.

Bäst att ta en bild på direkten för här går det undan.

En varm dag blir det så redan i Borlänge gör vi ett stopp och lättar på klädseln.

Nu är vi i byn och Bo guidar runt lite.

Nu är vi på väg över Västerdalälven.

Så härligt och så tjusigt. Vilken kalasdag.

Vilken häftig bro detta är. Även bilar får åka över på den. Här ser vi Bo som nu guidar oss vidare.

Efter bra precis åtta mil är vi framme vid stugan. En sådan här dag går det ju bara inte att låta bli att bada.

Under tiden vi satt nere vid vattnet och bara njöt av tillvaron var Bo i stugan och det stod inte på förrän han kom ner med både käk och kaffe.

Ni kan vara säkra på att det smakade bra en dag som denna.

Men vad ser vi här då om inte en riktig badkruka.

Enligt källor som jag inte vet var alldeles tillförlitliga var det 20 grader i vattnet. Både jag och Claes tvivlade på de uppgifterna.

Men vad tusan. Det var väl bara att hoppa i, några grader hit eller dit spelar väl ingen roll.

Det var faktiskt skönare än vad jag hade förväntat mig. Det vore väl tusan om inte en badkruka som jag skulle känna på vattnet, det gjorde jag med besked vilket betydde badpremiär för mig i år.

Men men, maten uppäten och kaffet urdrucket och badet avklarat, ja då var det väl bara att fara hemöver igen då.

När jag väl var hemma hade jag fullt sjå att ta mig av cykeln och in på gården. Ajaj, kramp i vänster lår. Så kan det bli när man kör med de som är mycket starkare än en själv. Men det var en fantastiskt fin dag för övrigt så det står väl inte på förrän man är på cykeln igen. Men nu vila.

I detta väder var det bara att dra ut på en tur. Här har jag Lisa och Lena bakom mig.

När vi åkt drygt en timme var vi vid Torsång och tänkte köpa något smaskens. Men när vi såg kön var det bara att slå det ur hågen.

Vi fortsatte då via Milsbo till Gustafs där vi är nu och passerar Dalälven.

När vi svängde ner på Våbäcksvägen var det ingen mindre än Ally som mötte upp på sin cykel.

Här står min raket. Känns som en ny cykel. Första turen sedan jag gjorde bikefit.

Lena och Ally använde samma cykelställ.

Nu blev det fika i Gustafs istället. Det var mycket bättre.

Johan bjuder och Ally tar för sig.

Gott gott med lite fika i solskenet.

[Bild]

Efter det var det bara för Lena och mig att klämma den sista milen hem till Säter.

Har inte kört med Steven och grabbarna på ett par år för de kör för hårt för mig. Men i dag ringde jag till Steven och hörde mig för om han skulle cykla i kväll. Jodå, svarade Steven. Det blir en lugn tur på två timmar bortåt Dammsjön. Bra tänkte jag och sa att då blir jag med. Här sitter jag och gör mig klar innan jag drar ner till samlingen.

Vi blev fem cykelsugna som gav oss av. Här ligger jag tillsammans med Steven i täten på väg mot Solvarbo. Vi har väl kört en kvart och än går det bra. Men, snart bär det av på stigar där jag aldrig varit och drygt blev det så det räcker och blir över.

Äntligen en paus för fotografering och tid för återhämtning. Det var en väldans tur att det var en lugn tur i kväll. Själv satte jag nytt högsta rekord i snittpuls under ett pass alla kategorier. 158, det är helt otroligt vad man kan ta ut sig en kväll som denna. När de skall köra hårt är det definitivt ingen idé att jag blir med. Det här var tillräckligt hårt. Men det var väldans skoj. Jag är imponerad av hur Steven kan hitta precis överallt. Själv har jag ingen aning om vart vi varit mer än någon kort bit här och där.

Då året hitintills varit riktigt intensiv vad det gäller träning och tävling var det dags för lite annat när Cykelvasan var avklarad. Har hela sommaren hållt på med altanen utan att bli färdig. Jag är inte färdig nu heller men under veckan har jag i alla fall fått på ett nytt tak och målat en hel del.

Matbröd går det alltid åt så det måste ju också skötas. Sju nya bröd på gång.

I dag lyckades jag lura med mig Lena ut på en MTB-tur. Här står vi i solskenet och skall snart ge oss av.

Vi hann inte mer än till Aspnäs förrän det börja småregna.

Hux flux så vräkte regnet ner. Tur som vi hade stod ett älgpass där och väntade på oss så vi tog skydd tills det värsta var över.

Då var det bara att fortsätta.

Aj aj, jag som tog den här turen för Lena är inte så förtjust att cykla där det är besvärligt, och så ser det ut på detta vis.

Inget vidare före före Björnbo.

Där har vi syndabocken, en skogsmaskin. Ja det lär ju skötas det också.

Nu har vi kommit till Täktlandet och vädret är mycket bättre igen.

Solen skiner och nu rullar det på bra när vi passerar Gruvsjön. Sedan blev det Nisshyttan och Gessån innan vi var hemma igen efter en runda på tre mil.

Det sägs ju att höghöjdsträning är bra, vad passar väl då bättre än att tillbringa några dagar i Fryksås före Cykelvasan. Halva serviceteamet är nu med när jag skall ut på ett pass.

Det är lite ruggigt men vad gör väl det när det finns bra kläder. Bara att köra.

Tanken är ett kortare distanspass med två intervaller om vardera 15 minuter.

Gick riktigt bra det där. Formen känns bra så nu är det vila som gäller tills på lördag då det smäller.

Snart vid stugan igen med utsikt över Orsasjön.

Cykeln är tvättad och inställd i förrådet under överinseende av Ally. Nu mat sen vila. Och leka med Ally förståss som blir två år i dag.

I dag tänkte jag mig ett intervallpass på fem stycken 30-sekundersrökare. Vad passar väl bättre än trainern att riva av dessa på. Nu kör vi. Min tanke var att klara 400 watt i snitt per intervall.

En timme senare kommer resultatet på vad jag presterat. Hur det blev. Jo, 409, 407, 422, 420 samt 460 på den sista. Alla tiders bra om jag får säga det själv. Nu har jag väl bara ett pass kvar inför Cykelvasan som går på lördag. Nu vila en dag och sedan är tanken att jag kör ett pass ute på onsdag. Om det blir något mer så blir det väl lite lugnt rull bara.

Även om gårdagens långpass inte var alltför hårt så tar det ändå på krafterna att vara ute i fyra timmar. Då passar det bra att ta ett riktigt kort och lätt pass idag. Här är jag på väg in i centralorten Königshyttan.

Där blev jag välkomnad av några kossor som undrade vad som kom farande.

Sedan blev det Pershyttan innan jag svängde hemöver igen. Hade tänkt mig ett entimmespass och det var nära nog vad det blev också.