Jag tänker nu lägga ut lite bilder från hur en "Bodegatur" på mallis kan se ut. Börjar med att förklara vad "Bodega" är. Det är nämligen så att istället för att gradera de olika grupperna med siffror så har de olika grupperna namn som antyder hur fort de kommer att gå. Bodega står då för de som vill ta det lite lugnt och kanske lika gärna sitta på en bodega som att vara ute och cykla. Det är alltså lugnaste gruppen, gruppen där det aldrig går för sakta. De som tycker att det går för sakta kan alltså nästa dag välja att åka med någon annan grupp. Grupper där man kör hårdare finns det gott om. På denna resa tre, men på våren brukar det finnas sju åtta grupper att välja mellan.

Är ni det minsta sugen på att hänga med, gör det. Man kan ibland höra ursäkter som, jag har aldrig åkt med bockstyre, behövs ej. Jamen jag vågar inte sitta fast med fötterna, behövs ej, det finns cyklar för alla tycken och smaker. Jamen, det är inget skoj att cykla. Nähä, men kolla här då, vem kan påstå att detta verkar trist.

Tidig förmiddag och vi passerar, på cykel, badstranden vid Port De Polenca. Hemska tanke att ligga där en hel dag.

När man kan sitta och mysa på ett fik med trevliga cykelkompisar.

Cyklarna ser också ut att trivas i skuggan av en blommande Hibiskus.

Nu skall vi snart uppför en liten kulle och för dagen består bodegagänget Bl. a. av fem säteråkare. Först ser vi Susanne Nilsson numera boende i Värmland. Lena, Marcus från Landa samt Anna-Lena, född Grusell numer boende i Linköping.

Jobbigt jobbigt men härligt härligt.

Här har jag häng på Åsa Eriksson från Stockholm. Ingår i redaktionen på tidningen Bicykling.

Även jag tog mig upp på denna kulle.

Susanne närmar sig toppen och är såååå glad.

Lena tampas här med bodegaledaren Lasse från Hässleholm.

Här är det verkligen toppen att vara.

Åsa och Lasse njuter i solskenet.

På två led på väg mot nya fikamål.

Varmt, jadå. Så fint väder så man kan knappt tro att det är sant. Kring 30 grader varje dag. 

Nu är vi framme vid en riktig pärla, även om vi på denna bild råka se fem stycken. Men det jag syftar på är stället, det heter Pollenca och har ni vägarna förbi så stanna till ett tag. Trappen i bakgrunden har 365 steg och är något utöver det vanliga.

Karta och kompass, nej kaffe är allt som behövs...

och lite goda vänner förståss för att allt skall vara fulländat. En riktig gofika blev det här.

Efter en rejält tilltagen fikapaus fortsätter vi vår tur.

Här ser vi Susanne på vårt afterbikemys, vi avslutar varje tur med en stund trevlig samvaro. Dagens tur blev 67 km och varade i ca sex timmar. Att vara tillsammans med sju likasinnade en sådan dag, kan det bli annat än bra, nej knappast.

Det var allt för denna gång, men orkar ni så kanske det kommer mera. Hej så länge!