Ja vad skånberget ligger undrar nog många just nu. Jag visste det inte heller i morse när jag vakna. Men nu vet jag. För jag tänkte att det är väl lika bra att börja köra bort slöheten man har dragit på sig under senaste månaden. Jag drog iväg mot Dalkarsnäs och Lerviken, svängde in o for genom Gessån där det var lugnt o stilla på morgonen. Ut på Nisshyttevägen igen och in vid Björshyttan och Kråktjärnsvägen en liten bit och sedan upp på Skånberget. Där tog vägen helt plötsligt slut. Jag hade ju mina förhoppningar att jag skulle kunna ta mig till Vikmanshyttan. Men det gick inte, vägen var slut och faktum var att det var jag också. Jag stannade till vid ett älgpass och drack lite och passade på att ta en bild över sjön Gessan.

Ja här tog jag efter 15 km en paus. Sedan blev det i stort sett samma väg hem. Riktigt drygt blev det trots att det inte blev mer än 30 km. 

Ojdå, när jag kolla på höjdprofilen så ser jag ju att det trots allt var lite upp och ner. Med tanke på att det var ganska blöta o leriga grusvägar bitvis så var det ju inte konstigt att det kändes tugnt.

Trots det så är jag faktiskt lite sugen på att ta en tur i morgon också. Är det någon som vill med så lägg en kommentar. Jag drar troligen kl 09.00 hemifrån. Lägg en kommentar och följ med vettja.

Hoj så länge!

I lördags var det körning med Emil Lindgren och Tommy Olsson med flera, riktiga storfräsare på MTB. Då körde vi som jag skrev om nedan på en riktig trixig bana. Igår var jag dit själv och testa lite. Idag var jag dit en vända till och då var Mattias Wengelin där. Kan ni gissa vad han sa. Jo han fråga om jag ville hänga på en vända. Ja vad ska man säga. Det blir ju ingen träning för honom om jag skall med, det vet han ju, och ändå fråga han. Så då är det klart att jag tacka ja. Han börja med att visa hur han tar sig över ena riktiga stenar. Det filma jag så det kan ni se härunder.

Kolla hur enkelt det ser ut när Mattias gör något som för oss andra är helt omöjligt.

Sedan drog vi iväg upp förbi Hases Täppa och följde sedan kraftledningen ner till Kalkbrottet. Jag hade föresten skruvat på mina ordinarie pedaler idag. Det var första gången sedan Cykelvasan som jag satt fast med fötterna. Kändes ganska ok. Drog ju på mig en överbelastning i högerfoten så jag har inte fått sitta fast sedan dess. Får väl ändå ta det lite försiktigt ett tag.

Sedan drog vi bort till skogen ovanför sjukhuset och det blev ett varv även på denna lilla bana som finns där. Runt Ljustern funderade vi ett tag på att åka men med risk för is så avstod vi. Det fick bli gångvägen bort till badet och lite stigar upp över Åsen. Det var precis med nöd o näppe jag tog mig upp där. Ja några gånger fick jag hoppa av cykeln också. Efter det blev det raka vägen hem. 16 km blev denna lilla snoa men helt perfekt för min del. Ett tips jag fick av Mattias var att man skall försöka vara avslappnad i armarna när man kör. Det tipset skall jag tänka på för några av vurporna jag gjort beror nog på att jag varit alldeles för stel i armarna. 

Här är dagens tur som blev 16 km.

Lite kuperat blev det också, precis vad jag behöver. Nu gäller det att hålla i också.

Har precis skickat in årets skinka i ugnen så nu är det bara att vänta in den goda lukten som snart sprider sig i köket. Det är då jag tycker att det börjar bli Jul.

Ett stort tack till Mattias som tog sig tid att hjälpa mig idag och en riktigt God Jul till er alla.

Vi syns o hörs snart igen hoppas jag.

Efter att ha varit småförkyld i tre veckor, och lite lat förståss, så kunde jag inte motså cykeln idag när nu Emil bjudit in till en tur.

Jag som hunnit slänga på dubbdäcken i tron att det skulle bli vinter fick idag på morgonen gå ut i garaget och sätta på sommardäcken igen. 

Tre lopp om vardera tio minuter körde vi på en liten bana i skogen. Här hämtar vi andan efter första loppet. De snabbaste körde väl bortåt fyra varv medan jag bara hann två varv. Men vad gör det en dag som denna. 

Tommy Olsson som farit ända från Sala kommer här farande över en riktig stenhög. Vid alla besvärliga hinder gick det alltid att ta en alternativ väg. Vilket jag behövde göra stup i ett.

Emil hann även med att visa hur man på bästa sätt tar sig fram i terrängen.

Såhär enkelt ser det ut när en duktig cyklist tar sig fram.

Det blev som alla förstår ingen lång runda idag men vi var ute drygt två timmar och hade verkligen skoj på hoj. Synd bara att inte ännu fler tog chansen att vara med idag. Det var verkligen skoj, så ett riktigt stort tack till Emil som tog sig tid att dela med sig av sina cykelkunskaper.

Tack o hej så länge!

Idag när det var dags för en lördagstur fick jag sällskap av..

Steven, men även av Mats som dök upp för första gången, och som jag hoppas inte blev sista gången. Det är ju mycket roligare när man är några tillsammans. Även med tanke på säkerheten så känns det ju skönt ifall det skulle hända något oväntat när man är ett par mil hemifrån och ingen vet var man är.

Vi gjorde en sväng i Ovangårdsskogen innan vi passerade golfbanan och drog iväg upp mot Lodstöparbo. Här har vi kommit högst upp där det finns en liten stuga och vi passar på att spana in utsikten över Ljustern.

Jag hade fått punka på bakhjulet men det stod inte på förrän det satt en ny slang på bakhjulet. Då hade Mats blivit hungrig och passade på att ta en medhavd macka. 

Inte långt efter  stoppet är vi framme vid Abborrtjärn, där är det så fint så det går ju inte att bara passera utan att stanna till. Helt fantastiskt väder. Full sol och tre minusgrader. Isen ligger blank och det var till o med två pimpelfiskare ute. Någon fisk hade de ej fått men det är inte så dumt med köttbullar heller. De verkade lika nöjda som vi med det de höll på med.

Här är vi ute på vägen mot Nisshyttan. En bild säger mer än tusen ord, så varför skriver jag.

Vi ångar på och har här åkt drygt 20 km.

Dagens runda. Efter Nisshyttan blev det Backus o Björnbo och åter förbi Lodstöparbo.

Dagens höjdkurva. Det blev drygt 600 höjdmetrar på våra 38 km. Totaltiden blev 2.50 inklusive lite vilopausar och ett slangbyte. En helt fantastiskt fin tur om jag får säga det själv, och det får jag väl. Helt mör i hela kroppen är jag så nu blir det att ligga i stugan framför öppna spisen och mysa resten av dagen. Sämre kan man ju ha det.

Tack o hej så länge!

Vilken helg det varit. Igår fick jag sällskap med Märit och idag med Steven. Vi drog iväg redan kl 09.00 precis när det börja bli soligt och fint.

En dag som gjord för att cykla efter att först tagit en bild.

Efter att ha passerat Dalkarsnäs och Gessån så var vi så småningom efter lite rejäla motlutor vid ett ställe som heter Grönåsen. Där var ingen hemma men vi lånade i alla fall trappen för att vila en stund. Då det såg ut att ingen heller varit hemma på ett tag fann vi för gott att fortsätta vår färd.

Emmellanåt hade jag noll koll på var vi var men det var i alla fall vackra platser vi åkte förbi. Ibland hojtade jag åt Steven att det var så fint så jag ville han skulle ta det lugnt så jag kunde fota. Ibland sa jag så för att jag ville vila.

Här har jag lika gärna kunnat hamnat i dike, denna gång gick det dock bra.

Efter tre mil börja krafterna ta slut. Men det är väl sådana här turer man har nytta av nästa säsong. Bara att bita i.

Nu är det ett par mil hem och efter detta orka jag inte tänka på att ta några mer bilder. Vi passera efter ett tag Jälkarbyn och Vikmanshyttan. Blev sedan även Yttre Heden varefter vi runda Dalkarsnäs igen för att avsluta med ett varv runt Dalsbyn samt ett varv på crossbanan där nere. Med detta var vi nöjda för dagen och det blev hela 49 km. Det var inte illa på en söndag förmiddag.

Höll på att glömma kartan, men här är den ifall någon är intresserad. Är ingen det så är den ju här i alla fall.

Vi tar väl höjdprofilen på en gång då.

Tack o hej för denna gång!

Idag kom Märit och gjorde mig sällskap på en MTB-runda i solskenet. Mitten på november och hela tio grader varmt, fantastiskt. Vi börjar väl som brukligt med att ta en bild.

Såhär snygga var vi när vi stack iväg idag.

Vi drog iväg rakt upp i skogen och hann med att runda Uggelbo innan vi passerade Nordalen. När vi hade gjort det var det dags för en liten fikapaus. Det gäller att stoppa i sig lite om man skall vara ute några timmar. Här sitter Märit och mumsar på lite godis.

Vi passerade Mårtensgård och har nu även passerat centralorten Solvarbo, Märit drar och jag skuggar henne så gott jag kan.

Även Gustafs är passerat och vi har siktet inställt på Mossbysjön.

Nu tar vi det lugnt ett tag så vi hinner återhämta oss lite.

Sådär, här går det undan och det är Mossbysjön som skymtar där framme.

Efter att ha passerat Mossbysjön och Solvarbo så letade vi oss hemåt. Såhär fina var vi efter 36 km och drygt två timmars körning. Ja det var allt för idag och det finns inget att klaga på så då får man vara nöjd.

Föresten har ju lagt in kartan de senaste gångerna och gör väl det idag också.

Ja det var allt för idag. När det blir härnäst vet inte jag men håll koll på bloggen så dyker det väl upp något så småningom. Tjing tjong så länge!

Lisa tyckte att jag skulle komma till Falun idag och ta en cykeltur med henne. Johan skulle ut och springa var det tänkt. Redan halv åtta gick jag upp o stökade lite med det som skulle göras och efter en väl tilltagen frukost for vi till Falun Lena o jag.

Men när vi kom till Falun så hade Johan ändrat sig. Han ville med ut och cykla. Här står vi alltså Johan, Lisa och jag strax före avfärd.

Efter att ha rundat Varpan for vi på grusvägar till Bjursås. Det är väldigt kuperat i trakterna kring Falun vill jag lova. Här har vi kommit till Sågmyra och har då kört tre mil. Passar på att ladda in lite energi för här väntar en backe på dryga tre km.

Nu tittar solen fram och det passar ju bra för nu är vi på väg mot Solarvet. Johan tar ett par bilder så han får vila lite.

Vi kör så fort så nästa bild blev bakifrån.

58 km och tre timmar senare var vi hemma igen och jag är så trött så jag knappt orkar stå på benen. Tack o lov var Lena igång med maten så det stod inte på förrän vi var både mätta och belåtna.

Dagens tur.

Dagens höjdkurva. Drygt sexhundra höjdmetrar klarade vi av.

Vi blev sex idag också när det var dags för en gemensam MTB-tur. Största delen höll vi oss på stigar. Snart nog är det snö och då blir det att hålla sig på vägar.

Före avfärd ser vi här Lisa, Johan, Stefan, Emil, Märit och så jag då.

Vi drog iväg direkt upp i skogen och hamnade snart borta ovanför golfbanan. Här har vi stannat till efter att ha kört ett par varv på en liten teknikbana.

När vi rundat golfbanan bar det av rakt uppför mot Lodstöparbo och vidare på en stig upp till en liten stuga där vi står nu. Vi har då klarat ca 150 höjdmetrar på ca tre km. Riktigt drygt vill jag lova.

Sedan bär det av lite utför igen genom skogen ner till Abborrtjärn. Här är det Lisa som kommer i full fart strax utanför stigen.

Stefan ser vi här nere vid Abbortjärn.

Nu är vi på väg ner till Dalkarsnäs. Emil i täten, lite bakom ser vi Märit o Johan.

Här går det undan när Stefan kommer utför backen. Efter Dalkarsnäs for vi på stigar över Åsen innan vi begav oss ner i Djupdalen. En riktigt kuperad runda vi är ute på idag.

Vi hann även med Långbergsvägen upp till Bispberg varefter vi for ner vid Sofia Gruva efter Stånggången till reningsverket för att få en riktigt riktigt jobbig backe. Vi testa även på att köra lite på banan i Dalsbyn. Den är riktigt trixig så där underlättar det om man är lite "galen" vilket vi kan säga att vi var idag. Nu är vi i alla fall nära slutpunkten efter nästan 33 avverkade kilometrar på strax under tre timmar. Fort gick det inte idag men drygt blev det ändå.

Lägger in var vi har kört.

Jag lägger även in höjdprofilen. Hela 595 höjdmetrar avverkade vi totalt. Inte undra på att man blev trött.

Men trevligt var det och tacka för det med sådant sällskap. Nu är det bara att vila. Tack o hej så länge.

Vi ses, om inte förr så senare, kanske rentav redan på lördag!