Vi kör en måndagsträning igen.

De som kan o vill samlas alltså på måndag vid Säters simhall kl 17.50 så att vi efter lite information är redo att börja senast kl 18.00 Det blir intervaller av något slag. Den som kommer får se.

Lägg en kommentar om du kommer eller om du har någon fundering.

Välkomna. Tjingeling!

Ja, men det var en vilodag av det drygare slaget. I alla fall för mig. Men nu är det ju så att när Emil tar en vilodag bjuder han in till gemensam cykling av det lite socialare slaget. Precis som vi gör i simmacyklaspring-gänget med våra lördagslöpningar. Vi träffades hemma hos Emil kl 10.00 Ett stort gäng var vi och här kommer lite bilder från dagens tur.

Här är hela gänget innan avfärd. Emil förklarar lite om dagens äventyr. Vi var hela 14 cyklister samlade. Men när vi drog iväg var vi 13. Lilla Sune som vi ser till höger i bild med silverfärgad hjälm stannade hemma hos mamma Anna. Det står nog inte på förrän även Sune blir med.

Efter att ha kört en sväng i ovangårdsskogen och även hunnit kört några varv på en liten bana ovanför Skönviks IP drog vi iväg på baksidan av Ljustern förbi Dalkarsnäs. På väg mot Lerviken svängde vi av och körde stig till Åsen. Det är där vi befinner oss nu. En liten vilopaus satt bra vill jag lova.

Det stod inte på förrän det blev en liten paus till. Många cyklister på knixiga stiga, då är det lätt hänt att någon får lite knas med cykeln. Men det var snart fixat och det bar av igen.

Ut till Djupdalen körde vi och där bar det sig inte bättre än att Lars fick kedjebrott. Snabbt var en kedjebrytare framme eller vad det nu heter, en annan Lars hjälper till och som tur var hade Anders ett kedjelås med sig så det dröjde inte många minuter så var även denna skada fixad. Själv kan jag inte annat än uppskatta alla dessa små pausar. Dom behövs för att hjärtat åter skall slå i en lite behagligare takt.

Återigen skulle Emil ha oss med upp på Bispergs klack. Det fanns två alternativ, ett för (som Emil sa) de pigga och snygga och ett för dom andra. Eftersom inget av kriterierna i det första alternativet just då stämde in på mig så föll jag in i alternativ två. Vi tog alltså en lite lugnare väg ett tag. När vi sedan träffades igen i hela gruppen bar det av utför där det var både lerigt o trixigt och så här såg min cykel ut då.

Nu är vi helt plötsligt nere i vår vackra Säterdal igen och nu är det bara en backe kvar innan vi är hemma.

Ojoj, riktigt färdiga var vi inte än även om jag var det. Nu skulle Sveriges häftigaste cykelbana visas upp. Dom flesta säterbor har väl sett dessa kullar men inte förstått riktigt vad det är. Men nu fick jag lära mig att denna lilla bana är känd, inte bara i Sverige, utan även av cyklister långt utanför Sveriges gränser. Emil o Johan har lagt ner åtskilliga timmar på denna bana. Även jag hann ta ett varv där, riktigt roligt var det kan jag lova.

Emil hade en hel del att berätta om sina äventyr här nere. Efter det så var vi färdiga för idag. Det blev en runda på 33 km i en väldigt blandad terräng. Riktigt skoj var det så jag hoppas det bjuds in till fler liknande äventyr framöver.

Tack alla för idag. Vi ses när vi syns. Tjingeling.