Nu är det bara att ta tag i det jag inte orkade i går. Startled 18 och startnummer 5588 hade jag i år. Nästa år blir det mycket längre fram. Det skall bli skoj.

Nej det är väl bara att sätta igång trots att rygg och nacke värker. Jag är lite mör i hela kroppen faktiskt.

Sådär, nu börjar det likna en cykel igen. Nu skall den få vila hela,,, dagen. Ja just ja. Steven har ju kallat till ett pass i morgon så då är det väl bara att pallra sig dit.

Avfärd alltså kl 18.15 i vanlig ordning från Kampvägen. Hoppas han inte kör för hårt med oss bara. Huja.

Ja det kan jag verkligen säga, vicken vecka. Förra helgen halsont så jag inte visste hur det skulle gå, sedan getingstick som för de flesta inte är något speciellt men som för mig kräver lasarettsbesök. Men nu, nu står jag vid starten i Berga by för att cykla 95 km. När jag vaknade i morse regnade det och när vi for ner till starten var det sex plusgrader. Då var det så jag ville vända. Men men, iväg bar det.

Tog det lite försiktigt i början för att känna efter hur det skulle gå. Det är ju ändå ganska långt så man hinner köra trött på sig ändå innan man är i Mora. Det kändes dock riktigt bra hela tiden så det stod inte på förrän jag körde så hårt jag nu kunde. Här är jag på väg in mot kontrollen i Evertsberg och jag har blivit så pass varm så jag har hasat ner armvärmarna. Dessa och västen tog jag av mig där och gav Lena. Fick en ny sportdrycksflaska och fortsatte på direkten. När jag sedan skulle ta lite att dricka hade jag redan tappat den. Trist, men jag hade en halvliters och det är ju bara fyra mil kvar, sedan finns det ju vätska vid kontrollerna också om det skulle behövas.

Förra året körde jag på 4.09 och var supernöjd, tyckte det hade gått kanon hela vägen. Trots det siktade jag i år att klara fyra timmar vilket jag tyckte var en tuff målsättning. Men nu står jag i Mora redan efter 3.34 Fattar inte hur det gick till. Alltså, det gick så jäkla bra hela tiden låg på en puls över 170 då och då vilket inte brukar gå så länge. När jag nu kollar siffrorna så ser jag att jag har en snittpuls på 160, det var jäklar i mig inte dåligt på så lång sträcka. Det måste vara alla tuffa pass med Stevens gäng som gett detta resultat. Visserligen är det jag som trampar men visst ger det mycket att träna tillsammans med andra.

Ja nu är vi hemma igen och det är en riktig lorthög jag har på taket. Som ni förstår så är jag supernöjd och jag hoppas det har gått bra för alla andra också i Stevens gäng.

Här kan ni som är intresserade av siffror få allt som behövs och lite till. Bara att våga klicka.

Hej så länge, vi hörs!

Cykeln spänns fast och det är dags för avfärd till Sälen. Nästa stopp blir i Vansbro för en fika. Gissa vad jag då kommer på. Jo mina energikakor som jag laborerat med ett helt år och nu är så nöjd med har jag glömt hemma. Jag kan ju inte vända för att hämta dem det skulle bli 25 mil extra. Ajajaj, det är ju dessa som skulle hjälpa mig att komma under fyra timmar i år. Hm, då har jag en sak till jag kan skylla på om det inte går vägen.

Stannade vid Lindvallen och hämtade ut nummerlappen på vägen upp till stugan där vi övernattar. Tro det eller ej men bara man får ut nummerlappen börjar man känna sig bättre. Tur att det inte är sämre.

Där fanns det energi att köpa så i brist på mina egna så får dessa duga.

Sen är det det här med skorna. Skall det bli mina två sommarskor,

eller skall det bli en sommarsko på vänstern och en vintersko i storlek 44 på högern. Ja det får jag ta ställning till före start i morgon.

Hursomhelst så bor vi bra och det börjar kännas som att det skall gå bra i morgon både för halsens och fotens skull.

Jag får återkomma i morgon med en rapport. Sov gott, det skall jag göra. Vi hörs!

Vad är nu detta tänker förmodligen någon. Jo i skrivande stund är det 36 timmar till start och jag, optimist som jag är/vill vara (dumdristig kanske andra tycker) så bedömer jag det som 50-50 att jag kan åka, eller inte åka.

Urifrån det så kan jag ju inte ha en lortig cykel stående i garaget. Brukar tvätta den direkt efter varje träning, men så blev det inte i måndags när jag kom hem. Var så kulen för jag hade väl lite, bara lite såklart sviter i kroppen efter helgens halsonda. Skor får jag fortfarande inte på mig men mina stora stövlar gick bra. Huvudsaken att cykeln blev fin och det blev den. Hoppas att den är lortig igen på lördag.

Nu är det väl inte mycket mer jag kan göra än att hålla mig lugn och hoppas på det bästa. Vad det nu kan vara.

Hej och på återhörande!

När klockan blev 22.00 gjorde vi en okulärbesiktning där vi bedömde att jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen igen. Där fick jag klart för mig att jag omedelbart skulle fara in till akuten på Gävle lasarett. Så fick det bli. En jobbarkompis skjutsade in mig och det stod inte på förrän de hade gjort en EKG på mig samt stuckit en nål i armen på mig. Sen skulle jag vänta i väntrummet vilket jag här gör för att träffa en läkare eller medicinsk ansvarig eller hur det nu var. Det stod inte på förrän det kom en och bad mig dricka något som visade sig vara Betapredd, tror jag hon sa att det var. Sen blev det att vänta en stund till. Fick sedan följa med henne för en kortare utfrågning, fick även klart för mig att hon tyckte det var oklokt av mig att jag inte for in redan igår när jag blev stucken. Jag förklara då för henne att det var ovanligt klokt av mig att jag åtminstonde for in idag. Ingen av de som känner mig hade blivit det minsta förvånad om jag väntat ytterligare en dag förklarade jag. 

Nu är klockan 01.00 och jag är åter frisläppt. Enda som syns av lasarettsbesöket är plåster i armen samt en remsa på handleden med mina personuppgifter på. Nu är det bara att hoppas att svullnaden går ner för imorgon, läs idag, hade jag tänkt börja uppladdningen inför lördagens äventyr. 

Nu får det bli godnatt för denna gång eller rent av godmorgon. Hursomhelst så skall jag sova nu. Vi hörs!

Jag har ju varit orolig för min hals med tanke på Cykelvasan på lördag. När den börjar kännas ok, vad händer då. Jo igår på kvällen råka jag trampa på en geting som var så oförstående över behandlingen han fick så han stack, mig i foten. Känslig som jag är för alla former av stick så stod det inte på förrän foten blev lite svullen och ganska så röd. Jag sover på saken så blir det nog bra tänkte jag. När jag så vaknade i morse och skulle stoppa fötterna i mina tofflor så gick det inte så bra. Trodde att något låg i den högra men det visa sig att foten var svullen och därför inte gick att få i.  Tar då ett par sandaler som det går att släppa upp remmarna på så var problemet löst. For sedan till jobbet som i två dagar är i Gävle.

När klockan var elva sa en jobbarkompis åt mig att ringa sjukvårdsupplysningen för han tyckte att det inte så bra ut. Gjorde det och fick rådet att ta två allergitabbletter samt smörja foten med Hydrokortisonsalva samt ta ett par Alvedon. For till ett apotek så var den saken fixad. Nu sju timmar senare känns det lite, med betoning på lite, bättre. Att det är den högra foten är det nog ingen som tvivlar på.

Skall väl smörja foten en gång till innan kvällen och ta ett par Alvedon. Någon mer allergitablett får jag ej ta för ransonen är en per dygn. Nu är det bara att hoppas att det är bättre i morgonbitti annars lär jag väl uppsöka något ställe där någon gör en koll och ser om något behöver göras. För är foten så här stor på lördag måste jag nog köpa en högersko i storlek 47 misstänker jag. Vore ju för rackit om jag inte kan cykla på lördag på grund av att jag behandlade en geting lite ofint. Det var ju inte min mening men det kunde ju inte han veta innan han stack.

Nu håller jag tummarna för foten. Vi hörs!

Ja då lyckades jag få kontakt via internet så jag kunde ladda ner kvällens runda så håll till godo med en massa information. Allt ni behöver och lite till.

Vi hörs, gonatt!

Inspektion av varandras cyklar inför avfärd. 19 st blev vi när Steven bjöd in till en finrunda inför Cykelvasan. Jag var ju inge pigg i helgen men tänkte att orkar jag inte åka en lugn runda idag så är det ingen ide att köra Cykelvasan på lördag.

Steven och Karl-Arne i täten.

Resten av gänget.

Vi drog över Åsen och Gessån och Holmboberget till Vikmanshyttan.

Härlig tur i kvällssolen. Mestadels riktigt lugnt i leden.

Riktigt var vi är nu vet jag inte men fint var det.

Nu är vi på väg hemöver och passerar snart Pungmakarbo med Klacken i bakgrunden. Någon kartbild blir det inte idag då jag har strul med internetanslutningen. Sträckan blev 30 km och med det nöjer jag mig för idag.

Nu är det bara att vila och ladda batterierna till lördag för då skall det förhoppningsvis bli åka av.

Tack o hej så länge!