Här står jag lyckligt ovetande hur dryg denna dag kommer att bli. Skall ut på en långtur med Patrik Hjalmarsson, Bo Floresjö och Claes Nyberg. Vi skall cykla upp till stugan som Bo har uppe vid Flosjön i DalaFloda.

Bäst att ta en bild på direkten för här går det undan.

En varm dag blir det så redan i Borlänge gör vi ett stopp och lättar på klädseln.

Nu är vi i byn och Bo guidar runt lite.

Nu är vi på väg över Västerdalälven.

Så härligt och så tjusigt. Vilken kalasdag.

Vilken häftig bro detta är. Även bilar får åka över på den. Här ser vi Bo som nu guidar oss vidare.

Efter bra precis åtta mil är vi framme vid stugan. En sådan här dag går det ju bara inte att låta bli att bada.

Under tiden vi satt nere vid vattnet och bara njöt av tillvaron var Bo i stugan och det stod inte på förrän han kom ner med både käk och kaffe.

Ni kan vara säkra på att det smakade bra en dag som denna.

Men vad ser vi här då om inte en riktig badkruka.

Enligt källor som jag inte vet var alldeles tillförlitliga var det 20 grader i vattnet. Både jag och Claes tvivlade på de uppgifterna.

Men vad tusan. Det var väl bara att hoppa i, några grader hit eller dit spelar väl ingen roll.

Det var faktiskt skönare än vad jag hade förväntat mig. Det vore väl tusan om inte en badkruka som jag skulle känna på vattnet, det gjorde jag med besked vilket betydde badpremiär för mig i år.

Men men, maten uppäten och kaffet urdrucket och badet avklarat, ja då var det väl bara att fara hemöver igen då.

När jag väl var hemma hade jag fullt sjå att ta mig av cykeln och in på gården. Ajaj, kramp i vänster lår. Så kan det bli när man kör med de som är mycket starkare än en själv. Men det var en fantastiskt fin dag för övrigt så det står väl inte på förrän man är på cykeln igen. Men nu vila.

I detta väder var det bara att dra ut på en tur. Här har jag Lisa och Lena bakom mig.

När vi åkt drygt en timme var vi vid Torsång och tänkte köpa något smaskens. Men när vi såg kön var det bara att slå det ur hågen.

Vi fortsatte då via Milsbo till Gustafs där vi är nu och passerar Dalälven.

När vi svängde ner på Våbäcksvägen var det ingen mindre än Ally som mötte upp på sin cykel.

Här står min raket. Känns som en ny cykel. Första turen sedan jag gjorde bikefit.

Lena och Ally använde samma cykelställ.

Nu blev det fika i Gustafs istället. Det var mycket bättre.

Johan bjuder och Ally tar för sig.

Gott gott med lite fika i solskenet.

[Bild]

Efter det var det bara för Lena och mig att klämma den sista milen hem till Säter.

Har inte kört med Steven och grabbarna på ett par år för de kör för hårt för mig. Men i dag ringde jag till Steven och hörde mig för om han skulle cykla i kväll. Jodå, svarade Steven. Det blir en lugn tur på två timmar bortåt Dammsjön. Bra tänkte jag och sa att då blir jag med. Här sitter jag och gör mig klar innan jag drar ner till samlingen.

Vi blev fem cykelsugna som gav oss av. Här ligger jag tillsammans med Steven i täten på väg mot Solvarbo. Vi har väl kört en kvart och än går det bra. Men, snart bär det av på stigar där jag aldrig varit och drygt blev det så det räcker och blir över.

Äntligen en paus för fotografering och tid för återhämtning. Det var en väldans tur att det var en lugn tur i kväll. Själv satte jag nytt högsta rekord i snittpuls under ett pass alla kategorier. 158, det är helt otroligt vad man kan ta ut sig en kväll som denna. När de skall köra hårt är det definitivt ingen idé att jag blir med. Det här var tillräckligt hårt. Men det var väldans skoj. Jag är imponerad av hur Steven kan hitta precis överallt. Själv har jag ingen aning om vart vi varit mer än någon kort bit här och där.

Då året hitintills varit riktigt intensiv vad det gäller träning och tävling var det dags för lite annat när Cykelvasan var avklarad. Har hela sommaren hållt på med altanen utan att bli färdig. Jag är inte färdig nu heller men under veckan har jag i alla fall fått på ett nytt tak och målat en hel del.

Matbröd går det alltid åt så det måste ju också skötas. Sju nya bröd på gång.

I dag lyckades jag lura med mig Lena ut på en MTB-tur. Här står vi i solskenet och skall snart ge oss av.

Vi hann inte mer än till Aspnäs förrän det börja småregna.

Hux flux så vräkte regnet ner. Tur som vi hade stod ett älgpass där och väntade på oss så vi tog skydd tills det värsta var över.

Då var det bara att fortsätta.

Aj aj, jag som tog den här turen för Lena är inte så förtjust att cykla där det är besvärligt, och så ser det ut på detta vis.

Inget vidare före före Björnbo.

Där har vi syndabocken, en skogsmaskin. Ja det lär ju skötas det också.

Nu har vi kommit till Täktlandet och vädret är mycket bättre igen.

Solen skiner och nu rullar det på bra när vi passerar Gruvsjön. Sedan blev det Nisshyttan och Gessån innan vi var hemma igen efter en runda på tre mil.

Nejdå, inga nya cyklar. Det bara känns så. Men för att ta det från början. För en tid sedan var jag med Erik Till Delta Naprapati i Kista, där jobbar Marcus Lofjord som vi ser här på bilderna som följer. Han är både naprapat och en jäkel på Bikefit. Det är en bra kombination, Markus justerar både cykel och cyklist så de båda passar perfekt för varandra. Allt för att man skall sitta så bra som möjligt vilket också resulterar i att man får ut så mycket kraft som möjligt rakt ner i pedalerna. Nu är det alltså min tur att få hjälp. Först lite koll hur jag sitter på racern.

Sedan var det dags för lite justeringar på cykeln.

Min MTB får också en riktig genomgång. Lite kontrollmätning pågår.

En riktig specialare fick jag köra. Ja minsann, den här specialaren fick jag köra tills allt kändes bra. Sedan förde Marcus över alla inställningar till min MTB. Ja så mycket det nu var möjligt utan att bygga om hela cykeln.

När det inte gick att göra mer åt cyklarna fick jag mig en justering. Här är det benen som justeras lite.

Här tror jag han flyttar fram armarna ett par centimeter. Nu är det i stort sett klart. 

Det enda som återstod var att fylla på med lite nytt krut i benen. Sådär. Nu vore det väl tusan om det inte skulle märkas. I annat fall är det nog bara mer och framförallt bättre träning som behövs. Hursomhelst så känns det superbra nu med både kropp och cyklar. Nu är det bara ut och cykla och ha skoj. Full fart.

Efter banan i går fanns det fotografer från Happyride.se som fotade alla cyklister vilket står fritt för var och en att använda. Inte illa. Bara in och söka på startnummer eller den tid man passerade 800 m efter Oxberg. När jag i dag kollade lite mer på Vasaloppets hemsida kunde jag se att jag kom på plats 56 av 524 i klassen M60 som jag tillhör. Med det kan jag inte vara annat än nöjd.

När vi sedan kom tillbaka till stugan i Fryksås hade jag lovat pizza till min support. Jag fick tack och lov hjälp av Ally så det stod inte på förrän det var fixat.

Disken hade jag inte lovat att ta hand om så mätta och belåtna lade vi oss i soffan och kollade på Bolibompa, Ally och jag. Nog är det roligt att cykla Cykelvasan men det här är ännu bättre.

De sista förberedelserna innan start för att köra 94 km mellan Sälen och Mora. Har en liten förhoppning om att kunna klara 3.30 för första gången. Jag har dock sett på väderprognosen att det varnas för motvind. Just i detta nu är det dock inget jag tänker på. Nu fullt fokus på cykla säkert ner till Mora utan missöden.

Startar i startgrupp 14 vilket betyder att klockan är 09.15 när jag ger mig iväg tillsammans med 200 andra. Börjar med tre km uppför så det är bara att mata på i lugn takt. Känner dock redan här att det nog kommer att gå bra i dag.

Efter en resa på 94 km i motvind spurtar jag nu mot mål och får tiden 3.38.51 vilket är långt ifrån min förhoppning på 3.30 Men jag är supernöjd ändå. Finns alltid något att glädjas åt. T.ex såg jag inga olyckor och heller inga incidenter som kunnat leda till olyckor vilket var skönt.

Nu har jag pustat ut ett par minuter efter att blivit mottagen av Lisa, Johan, Ally och Lena vid målet. Skönt att ha support på plats. Förra året åkte jag på 3.41.20 vilket räckte till placering 2918. Då åkte segraren på 2.40.16 och jag alltså 1.01.04 långsammare. I år räckte min tid till placering 1672. Segraren hade i år 2.48.41 vilket gjorde att jag i år var 50.10 långsammare. En förbättring med hela 10.56 Se där, det finns alltid något att glädjas åt. Trots motvinden lyckades jag med en förbättring som heter duga. Sen är ju det här med tider och placeringar det minst viktiga. Det är ju bara så jäkla skoj att vara med och cykla. Nästa år då jäklar. Tjo så länge.

Började dagen med att åka upp till Lindvallen en sväng. Kollade in lite cyklar samt hämtade ut nummerlappen. På väg hem stannade vi till och besökte kontrollen i Evertsberg. Där delas det ut bergspris, får se om det finns något kvar när jag kommer farande på lördag.

Ca 25 000 cyklister är anmälda till loppen denna helg. Redan i morgon fredag är det öppet spår med över 6 000 anmälda.

Tillbaka till stugan där Ally och jag kollar att jag fått en nummerlapp som passar.

Att jag tar vilodag innebär inte med automatik att Johan vilar. Han drog på sig löparskorna och körde sju vändor i en backe med utsikt över Orsasjön ivrigt påhejad av Ally och Lena

Ally tyckte det tog lite lång tid (fyra minuter) mellan vändorna så hon satte sig ner på en sten och väntade på pappa.

Nu kommer pappa Johan igen och Ally är uppe och hejar.