Ja nu är det så att cykeln står fortfarande orörd, men när jag kom från jobbet bestämde jag mig att ta en promenad. Jag gick ner mot Dalsbyn och det var så fint i solskenet så jag gick till Mårtensgård. Väl där tog jag höger och det stod inte på förrän jag var i Bispberg. Då var det ju bara att följa den nedlagda järnvägen bort mot Kasern och via Nämsbo hem. Hela tolv km blev det och det tog nästan två timmar. Riktigt trött blev jag så nu är kondisen riktigt i botten. Men det är ju ett bra utgångsläge när jag väl kan börja träna, vilket jag verkligen hoppas är riktigt snart. Det var så länge sedan jag använde min Garmin så jag minns inte ens hur jag lägger in det på bloggen men jag gör ett försök.

Vi hörs!

Åter en helg i lugnets tecken. Måste väl vänta några dagar till innan jag anstränger mig alltför mycket. Igår hade Byggnads GävleDala årsmöte och jag var tillfrågad om jag kunde sitta mötesordförande. Ett sådant hedersuppdrag kunde jag ju inte säga nej till. Det var ett möte som samlade medlemmmar från Dalarna, Gästrikland och Hälsingland. Drygt 80 medlemmar var närvarande så det var lite pirrigt vill jag lova. Hela nio val skulle förrättas, men jag tror det gick ganska bra. Jag fick en fin bukett med mig hem som tack för besväret.

Sen kan jag puffa lite för TopCats nya skiva som släpps den första april. Jag har ju förmånen att redan idag få tjyvlyssna på den. Men från den första april skall den finnas till försäljning på samtliga Statoils mackar om jag är rätt underrättad.

På Ginza finns den också för beställning.  http://www.ginza.se/product/top-cats/kick-down-2015/31750/

Så vill ni ha lite gung i stugan till påsk så är det bara att rocka loss. 

http://www.topcats.se/

https://www.facebook.com/TopCatsOfficial

Det var allt för denna gång. Vi hörs!

Uppdatering. Finns nu ett smakprov, lyssna här!

Jajamen, idag var det dags att låta sig fotograferas. Det var nämligen dags för ett besök på Avesta lasarett för en lungröntgen. Det var snart gjort och nu återstår några dagars väntan på ett resultat. Jag vet inte vad jag skall hoppas på. Om det är bäst att de inte hittar något fel, men då kvarstår ju frågan varför jag mår så dåligt. Det kanske är bättre att de hittar något och att det då går att åtgärda. Jag får vänta och se, och ta det lite lugnt under tiden.

Vi hörs!

...har det kommit ett paket. Vad jag har längtat efter detta. Ni förstår nog snart varför.

Här ser vi Anders göra de sista justeringarna på min nya cykel.

Klar för leverans, vad passar väl bättre då än att ta en fin bild på en glad köpare och en glad säljare och mekaniker.

Kunde inte låta bli att svänga förbi hos Emil på vägen hem och visa honom min nya skönhet. Den fick högsta betyg av Emil som också sa att den skulle han kunna köra vilken tävling som helst med. Det innebär att i fortsättningen, om det inte går bra för mig så kan jag då inte skylla på cykeln.

Det blev som sagt ingen lång tur idag. Bara hem från cykelaffären och det är väl inte mer än i stort sett två km. Men nu får jag hoppas att jag piggnar till snart så jag får någon nytta av min nya cykel.

Hoppas vi ses snart, i skogen!

Återigen imponeras jag av sjukvården som så ofta får klagomål. Men jag har då alltid vad jag kan minnas blivit bra bemött och fått den hjälp jag kan tänkas behöva vid olika tillfällen. Ringde läkarstation kl 07.00 i tisdags, 08.00 ringde de tillbaks och jag fick en tid för läkarbesök 11.15 samma dag. Bra hjälp fick jag också när jag kom dit. Nu, två dagar senare har jag i postlådan fått kallelse till lungröntgen i Avesta fredag den 27 mars. Det tycker jag är riktigt bra service. Nu är det bara att hålla sig lugn och hoppas att det inte är några stora fel.

Hej så länge!

När jag åter vaknat två dagar i rad smått febrig fanns det väl inget annat att göra än att göra det som många tyckt att jag borde gjort för längesen. Ringa vårdcentralen. Jodå, jag fick tid till 11.15 så det var ju bra.

Träffade en supertrevlig läkare som undrade vad jag ville han skulle göra.

Ja du sa jag. Inte vet jag det, det hoppas jag du vet svarade jag.

Då undrade han om jag trodde att han hade några mirakeltabletter.

Jajamen, det är det jag hoppas på svarade jag. Men tyvärr, han hade inga sådana. Däremot tog de lite prover och lyssnade lite hur jag lät. Efter det beslutades det att jag skulle på lungröntgen, jag fick också lova att inte anstränga mig förrän jag känner mig hundra pigg. Så fick det bli. Nu är det bara att vänta på en remiss och ligga lågt med allt vad träning heter.

Träna på ni som kan, själv får jag väl hitta på något annat att göra. Sysslolös blir jag ju inte nu när våren är på gång. Finns ju alltid lite som hör vårbruket till som skall göras.

Vi ses!

Nu har dubbdäcken på min MTB åkt av och sommardäcken åkt på. Trots att jag var noga och kollade på rullriktningen så såg jag när jag trodde att jag var klar, att däcket på framhjulet var påsatt åt fel håll. Det var bara att ta av det och göra rätt. Ja ja, större katastrofer än så har man ju varit med om. Nu är alltså cykeln redo, nu är det bara att vänta på att jag skall bli redo. När det blir, ja det återstår att se. 

Hoj så länge!

Inte för att det varit mycket till skidåkning för min del under vintern beroende på min krasslighet så var det ändå dags att rengöra skidorna.

Sådär, nu är de rengjorda för denna gång. Nu är det bara att vänta in våren och hoppas att jag blir piggare så jag kan ta fram cykeln.

Vi hörs!