Kunde inte hålla mig efter att ha varit och träffat Sébastian Boudet. Har friskat upp surgrunden några gånger sen i onsdags så nu var det dags efter förmiddagens cykeltur. Det här är allt som behövs. Lite mjöl, vatten o salt. Inget annat. Jo surgrunden förståss men det är ju också bara vatten o mjöl. Nu är det bara att röra ihop allt lite försiktigt.

Sådär, tar några minuter. Inget märkvärdigt, inga maskiner behövs.

Låter den vila en timme under fuktig duk. Jag är lat så jag låter tiden arbeta för mig.

Knådar den några minuter och mjölar på lite.

På med duken igen och låt den vila en kvart.

Sedan lägger jag en mjölad handuk i en plastlåda och viker degen ett par gånger och sedan i med den i lådan och på med locket.

Sedan stoppar jag plastlådan i en lite större låda och på med locket. Nu får den stå framme ett par timmar så jäsningen kommer igång, sen skall den in i kylskåpet till imorgon. Då får vi se vad jag hittar på. Får jag inte tid att ägna mig åt degen imorgon får den väl ligga där till söndag. 

Jag lär då hinna göra en hel del innan det är dags för gräddning. För vill man ha bra bröd tar det tid. Men tid är ju gratis så det gör inget.

Nu skall degen vila och det skall jag med. Godnatt.

förrän det är försent att påverka valutgången. Söndag är sista dagen att vara med och påverka EU-valet. Försitt nu inte chansen att vara med, har du inte redan röstat, se då till att göra det senast på söndag. Det är inte bara en rättighet vi har, jag tycker faktiskt att det också är en skyldighet vi har. Det finns faktiskt inga bra ursäkter att låta bli....

däremot finns det många bra skäl att gå och rösta, jaså, vill ni ha ett skäl. Redan nu så tas över hälften av de beslut i Bryssel som påverkar oss, då bör väl vi vara med och påverka vilka som skall ta dessa beslut, så gå och rösta, gör det, och därmed basta!!

Vi ses, hej så länge!

När jag var på väg hem från jobbet ringde Lisa och undra om jag skulle träna ikväll. Det skulle jag inte för jag skulle iväg och få massage, lyxigt värre. Efter det är det vila som gäller. Det var nämligen så att Jon hade hört av sig till Lisa och undrat om de skulle ta en tur på racern till Säter och fika. Jon vet att det finns "gofika" at få där. Javisst sa jag, ni är välkomna.

Och så var de två fikasugna som kom efter 45 km cykling ungefär. Lisa och Jon smakar på mina finbullar. De är faktisk värt en cykeltur av denna kaliber för att smaka på dessa vill jag lova.

Ja Olle fick ju också en fika. Man måste inte cykla 45 km för att en bulle skall smaka bra.

Nu är Jon och Lisa redo för att dra sig mot Falun igen. Vi får hoppas att vinden har vänt, för när de for hit hade de en hiskelig motvind. Hihi.

Vilket väder, klockan är åtta på kvällen och det är 23 grader varmt när de far hemåt. Härligt härligt.

Vad passar väl då bättre än att klicka på denna länk och lyssna på lite trevlig musik. En av TopCats nyare låtar som ännu inte finns på skiva. Varsågoda att provlyssna.

http://www.youtube.com/watch?v=2CaHKS1B9_Q

Tack o hej så länge!

Ja den drar ju igång i morgon för min del med att vara med på Stevens pass som det står om i inlägget här under. Då jag förra året åkte Cykelvasan i alldeles för dåliga skor har jag idag införskaffat ett par nya. Jag tycker de ser snabba ut så nu tror jag på en bra MTB-säsong. Nu har jag ju en bra cykel och förhoppningsvis ett par bra skor, kan det behövas något mer?? ja just ja, kondition! är det någon som vet var man skaffar den?

Jo i morgon kväll kl 18.15 hos Steven på Kampvägen börjar årets utdelning av kondis.

Häng på vettja!

Ursäkta ordvalet, men jag måste bara få skriva av mig lite, mest för att väcka alla till liv. Kanske tänka till lite extra när vi är i trafiken, vare sig vi sitter på cykel eller sitter i en bil. Nu har jag fått larma på 112 två gånger på i stort sett en vecka. Förra lördagen var jag ju milimetrar från att dras ner i backen i en cykelolycka men klarade mig som sagt mirakulöst nog.

I morse när jag var på väg till jobbet i Borlänge i vanlig ordning så blev jag vittne till en hemsk olycka och fick alltså återigen larma på 112. När jag skulle svänga vänster ut på riksvägen vid Jetmacken hade jag en bil framför mig. Denna bil kolliderade med en bil kommande från Borlängehållet. Då ser man vad en sekunds ouppmärksamhet kan få för följder. Ni ser det på bilden härunder. Det har nu gått drygt tio timmar och jag känner mig fortfarande lite knäsvag.

Det är ingen vacker syn precis. Vad som dock denna gång var imponerande till skillnad mot förra lördagen var hur snabbt räddningspersonal var på plats. Jag ser på min mobil att jag larmade kl 06.56 och jag ser även på samma mobil när denna bild är tagen och det är kl 07.15 Alltså 19 minuter efter larmet är en prio-ett-bil tror jag det heter, tre brandbilar, tre ambulanser och två polisbilar på plats. Det får jag lov att säga var imponerande.

Så nu hoppas jag vi alla tänker till lite extra hur vi vill ha det i trafiken, istället för att trycka till det där lilla extra på gasen så kanske man skall lätta lite på den istället ibland. Nu fick jag på nära håll se hur konsekvenserna kan bli. Det var inte skoj kan jag lova.

Var rädd om er och om varandra. Vi ses, både som cyklist och bilist!

Idag var det dags för ett lite längre pass tänkte jag. Smedjebacken - Romme tänkte jag mig. 90 km och ganska kuperat. Men tar jag det lugnt skall det väl gå.

Men det är just det där att ta det lugnt, det är inte alltid så lätt. Fick för mig att jag skulle klara 30 i snitt till jag svänger höger på vägen mot Borlänge. Dit är det 31 km och skulle betyda 1,02. Det var bra precis på sekunden jag klarade det men så hade jag redan krampkänning. Aj aj.

Vilket strålande väder.

Vilka fina ställen man åker förbi när man är ute och cyklar.

Nu har jag svängt av i Romme och kan se att det ligger lite snö kvar i backen. Nu börjar jag bli riktigt slut så nu är det bara att ta sig hem som gäller.

Gjorde sista rycket upp på Uggelboberget, ville klara 30 km på toppen. När jag reste mig och tog i blev det tvärstopp. Aj aj i höger vad. Bara att hoppas att farten skulle räcka över krönet. Det gjorde den och sedan var det vila några meter. Väl hemma visade mätaren 90 km och tiden blev 3,12 vilket ger ett snitt på 28,1km/timme. Med det var jag riktigt nöjd för att vara såhär tidigt på säsongen.

När jag kom hem hade Lena kommit från jobbet. Lena och Erik var på gång att fara mot Falun och möta upp Lisa som skall hem och fortsätta måla på bordet hon har i vårt garage.

Hoppas de får en lika fin tur som jag fick idag.

Tack för mig så länge! Nu har jag ju lite annat att ta tag i som ni vet, jag lär få anledning att återkomma! 

Ja idag var det hårdkörning uppe på berget. Ja inte för mig då, jag var trött bara av att cykla dit, ca 500 m. Men Emil Lindgren och Jenny Rissved hade bjudit in till körning och det var väl ca ett 15-tal som slöt upp.

Här kommer Emil och Sune på fyrhjulingen med cyklisterna tätt efter. Det är visning av banan så det inte skall råda några oklarheter om vart man skall cykla.

Än så länge går det skapligt lugnt under visningen av bansträckningen. Som nr tre ser vi Steven. Vilka tjejerna är vet jag ej.

Här kommer en ung cyklist. På dessa tillställningar kan alla vara med oavsett ålder eller kapacitet. Hade det varit så att jag varit fri från min förkylning hade även jag ställt upp.

Emil precis i färd med att släppa iväg startfältet. Nu är det en timmes körning som gäller. Nio varv är det beräknat att snabbaste cyklist hinner.

Här sitter Sune och har koll på läget.

Det blev många haverier, både punkor, kedjebrott och som här har hela växelanordningen gått sönder. 

Här kommer Jenny Rissved i mästartröjan, då går det undan minsann.

Det var verkligen skoj att se alla dessa duktiga cyklister. Helt makalöst så fort de kör i skogen.

Det var allt för idag från jeppen på berget!

Ja när man inte är pigg så man kan cykla själv kan man ju alltid kolla hur andra gör.

Håll i hatten.

http://www.youtube.com/watch?v=xUKUPPoMpqk

Vi hörs!