Dags för ett distanspass som jag tänkte förgylla med fyra fartökningar om vardera femton minuter.

En timme senare och en femtonminutersintervall avklarad var jag framme vid Norn där det fick bli en "kortpaus"

Efter ytterligare en timme och tre intervaller till har jag passerat både Gruvsjön, Björnbo och Dammsjön. Nu genar jag genom skogen ner mot Solvarbo. Nu när det börjar gå mot höst och luften är lite svalare är det för härligt att vara ute på långturer. Ja, så värst långt blev det väl inte men härligt var det i alla fall.

Här står jag startklar för ett pass igen. Tänker dra en runda mot Vikmanshyttehållet så får vi se om jag hittar hem igen.

Jag körde som sagt mot Vikmanshyttan och det blev tre intervaller om vardera 15 minuter. Rundade Acktjärn och är nu framme vid Gessan. Klockan är inte nio än och det är lugnt och fint. Härligt att vara ute och gasa på morgonkvisten.

Befinner mig nu på Kråktjärnsvägen och skall strax dra igång tredje och sista intervallen. Blev ett riktigt jobbigt pass det här. Sitter väl kvar i kroppen efter gårdagens hårda pass också. I morgon får det bli vilodag vad det gäller cykling. Hittar säkert på något annat skoj att göra, har ju lite snickring och målning som skall göras också. Hej så länge.

I dag hade jag tänkt köra ett pass som nära nog är omänskligt för mig. När Lisa fick höra det var hon inte sen att haka på. Så här står vi nu klockan halv åtta en onsdagmorgon färdiga att ge oss av. Nu kör vi. Mot Björnbo.

Efter att ha värmt upp i tjugo minuter har vi passerat Aspnäs och kör nu intervaller till Björnbo vilket betyder ca tio minuter motlut på grusväg. Här kommer Lisa farande.

Upp till Björnbo har jag haft mer eller mindre skräck för att åka på grund av att jag är så ruskigt svag i benen vilket gör att det blir för drygt. Tänkte det skulle bli ändring på det nu.

Lisa tycker som synes också att det är drygt vilket är en klen tröst. Själv har jag haft fullt sjå att klara tio minuter och nu skall jag på ett pass köra fyra vändor. Man kan ju undra hur det skall gå. Tog det lite försiktigt i början för jag trodde ju att jag tagit mig an en uppgift som jag inte skulle ro iland med. Såg i alla fall till att ta i så jag låg på en puls på 160 på varje intervall vilket är detsamma som att jag är rejält trött. Så skall det väl vara också.

Tänka sig, nu står vi i Björnbo och klockan är inte mer än nio. Solen skiner på oss och vi skiner i kapp med den för nu har vi klarat fyra intervaller. Jag satte dessutom nytt personbästa på sista på en tid av 9.06 Lisa satte personbästa på första intervallen på en tid av 10.12 vilket dessutom räckte för att bli "Queen of the mountain" 

Glada och nöjda med dagens insats kunde vi åter rulla nedför backen och veta att nu skall vi inte åka uppför den någon mer gång i dag.

Skönt med lite lättåkt återhämtning på vägen hem.

Nu är det bara tvätt av cyklar och vila som gäller. Visst har jag det bra som blivit pensionär och kan ut och köra sådana pass på en vardagmorgon tillsammmans med jäntan min. Alla tiders bra tycker jag att jag har det. Tjo.

Efter att ha klarat Cykelvasan blev det förra veckan två pass som var alldeles för hårda. Blev väldigt sliten så nu har jag inte tränat på tre dagar. Men nu är det i alla fall dags för en liten tur. Tänker ta en tur på en timme som inte skall vara speciellt hård. Nu bär det snart av utan att veta vart.

For direkt upp i skogen för att sedan köra runt golfen och Ljustern. Här har jag passerat Lerviken och är nu på väg runt Sävstjärn. Sedan blev det raka vägen hem. 22 km blev det på bra precis en timme, det blev alldeles lagom start på veckans träning.

I går bestämde Lisa och jag att vi skulle ta en runda på morgonen i dag. Två tre timmar tyckte Lisa skulle bli bra. Samling i Solvarbo klockan åtta, överens. När jag vaknade i morse fick jag för mig att det var lördag, det är ju på helgerna man brukar köra två tre timmar. Nu när jag blivit pensionär är jag lite dagvill och kan köra långt vilken dag som helst i veckan. Nåväl, morgonpigg som jag är drog jag iväg lite tidigare än planerat så jag hann nästan ända hem till Lisa innan vi möttes. Startbilden är tagen så nu vänder vi om. Jag hade mina planer på en kuperad runda i dag.

Nu har vi tagit ett par hundra höjdmetrar och tar en vilopaus i höjd med Abborrsjön som ligger mellan Laggarboberget och Snöberget, just det, i närheten av Romme Alpin.

Nu fortsätter vi med lite utförskörning så vi kommer ut på vägen mellan Smedjebacken och Romme.

Nu är det inget vila på ett tag.

Bara att bita ihop.

I detta läge undrar man vad man håller på med.

Än är det långt kvar till toppen, Lisa är dock glad att ha orkat hit så det är väl bara att fortsätta uppåt.

Nu är vi på toppen av Solklinten (380 m ö h) och då är det läge igen för en vilopaus. Trots att det är högt så är det ändå inte högsta toppen. När jag föreslog för Lisa att vi skulle upp på den högre toppen trodde hon jag skojade.

Men jag for dit och hon hakade på så nu är vi på toppen av Snöberget (396 m ö h). Härifrån tog vi oss på grusslingan som går under liften. Det var rullgrus så det gällde att ha tungan rätt i mun. Det gick dock bra och vi rundade Fagerbacken på vår färd hem till Gustafs igen.

När vi kom till Gustafs var Lena där med sin racer vilket gjorde att jag fick sällskap även sista milen hem. Alla tiders runda blev det här. Tjoho så länge.

Nu har vi mötts upp i Solvarbo jag och Johan för att köra en vända. Johan räknar med en riktigt lugn runda påklädd som han är. Han ska nog få se på annat.

Nu är vi vid Silvbergs gruva och Johan har redan fått lätta på klädseln.

Efter ytterligare en halvtimmes körning har vi passerat både Aspnäs och Björnbo och är nu framme vid Gruvsjön. Där är det så fint på så det är skönt att stanna till en stund och bara njuta av tillvaron.

Passet börjar lida mot sitt slut och vi närmar oss Mårtensgård i en hiskelig fart. Men först skall vi passera Vålängarna där vi är just nu. När vi kom till Solvarbo skiljdes våra vägar för denna gång och var och en for hem till sig. Men det står nog inte på förrän vi kör en runda ihop igen.

Nu är det veckan då Cykelvasan går av stapeln, vad passar då bättre än att köra ett testlopp i Djupdalarna. Emil Lindgren brukar ju testa formen där på 5,2 km inför tävlingar. Tänkte att då kan väl jag testa formen på 3,6 km. 

Nu har jag kört, först ett varv för att kolla banan. Var ett tag sedan jag körde här så jag ville se att det inte var någon fara i nedförsbackarna där det går fort. Regnet stället ju till det på detta underlag och mycket riktigt var det ett par ställen som var bra att veta när man kom i full fart. Andra varvet hade jag full gas, tyvärr blev det 20 sekunder sämre än mitt personbästa. Nu är väl inte det något att hänga läpp över. Jag känner mig då pigg så jag hoppas det skall gå bra på lördag. Då blir det full gas igen. Till dess, mest vila.

Nu får jag väl lov att säga att det börjar kännas att jag blivit pensionär. Hade jag inte varit det hade jag i dag återgått till jobbet efter att ha haft semester. Jag får lov att säga att det här kommer jag nog också att trivas med. Tänk en dag som denna, klockan är halv åtta och jag kan sätta mig på cykeln och dra iväg på ett pass. Toppen toppen. Hoppas jag nu får ha hälsan i några år så jag kan fortsätta min proffssatning på cykel. Men då duger det inte att stå här, bara att ge sig iväg.

I dag hade jag planerat att köra fyra fyraminuters intervaller på grusvägen mellan Uggelbo och Solvarbo. Det är dit jag är på väg nu.

Härlig morgon att vara ute och cykla. Bara det inte vore så plågsamt med intervaller. Men det är väl sådana som behövs om det ska bli några medaljer framöver. Just fyraminuters sägs vara väldigt effektiva. Jobbiga är de åtminstonde.

Nu är intervallerna gjorda och jag kunde inte annat än att stanna en stund i solen och bara sitta på cykeln och njuta. Det är livet det. Hej å hå.