Ja nu blir det med lätthet bättre, för november har inte varit någon bra månad precis. Inte vad det gäller träning alltså, har mest varit sjuk. Men i onsdags var det dags för anmälan till Vätternrundan och det dröjde inte länge förrän jag fick en bekräftelse på att jag fick den starttid jag önskade.

Eftersom vi sedan länge hade ett besök inbokat  på Hamburger Börs för att se Ola Salo lät jag inte feber och förkylning stoppa mig från detta besök. Det var tur, för det var riktigt bra kan jag lova.

När vi promenerade hem via Nybroviken såg vi en flock vita älgar. För att ingen ska tro att jag tittat för djupt i glaset tog jag en bild.

Lite snö kom det i Stockholm vilket gjorde att de flesta cyklar av detta slag stod oanvända. Lika bra var väl det.

När vi sedan for hem var det så här fint. Solen sken vilket vi inte har sett mycket av under hela november. Nu är det bara att hoppas att december blir en bättre månad ur träningssynpunkt sett. Nu får jag vila några dagar till för än är jag inte pigg. Men det går åt rätt håll, om än sakta.

Började veckan med ett besök på vårdcentralen för att få en dos influensavaccin.

Har även varit till Borlänge en sväng och då blev det en fika på Alma Nilssons konditori.

Lena smaskar i dig ett härligt wienerbröd.

Några lugna cykelpass har det också blivit. Här tillsammans med Erik.

En del trädgårdsarbete har det blivit efter trädfällningen.

Efter några mil i källaren på trainern är jag riktigt trött trots lugn körning. Har något skit i kroppen så det är bäst jag tar det lugnt ett tag igen.

Nu är de värsta spåren efter skogsmaskinen igenfyllda. Nu riktig vila ett par dagar.

I måndags och i dag. Lite skillnad när träden är borta.

Från gatan ser det ut så här. Det skall bli skönt att slippa kratta kottar, rensa hängrännorna från tallbarr samt slippa plocka grenar. Det bästa av allt är att man slipper vara rädd att få ett träd i skallen.

En av stubbarna . Hela 105 årsringar kunde jag räkna till utan problem.

Nu återstår bara att snygga till lite spår i gräsmattan. Det får väl bli till våren.

Strax före kl 09.00 sitter jag och gör mig klar inför veckans sista pass på trainern. Ett pass på drygt tio mil som jag anmält mig till tillsammans med 220 likasinnade.

Så där, fem minuter till start och jag är redo i startfållan. I och med dagens pass blev det hela 34 mil denna vecka, jag har även under veckan passerat 800 mil för året. Har även passerat förra årets mil som då blev 825. Hela en och en halv månad är kvar på detta år så några pass till skall jag väl hinna klara av.

Vätternrundans nya bansträckning är nu klar. Den gör en extra sväng efter Askersund för att vi skall få cykla på mindre trafikerade vägar. Det är bra. Det får dock till följd att den blir hela 315 km. Då kan det vara bra att ha lite extra träningsmil i benen.

Morgonpromenad vid Nybroviken i solskenet tidig morgon.

På Österlånggatan i gamla stan stod självaste Evert Taube och spanade. Förhoppningsvis står han kvar där än. Jag traskade dock vidare.

Tog sedan en sväng på Söder och Vita Bergen. Passade på att gå förbi skrivarstugan där Hasse o Tage suttit och skrivit åtskilliga timmar.

En sväng på Cykelcity blev det också för att spana in nästa års cyklar.

Här har vi Centralstation som jag precis lämnat bakom mig. Nu är det bara att hoppas att min envisa förkylning ger med sig så jag kan komma igång med träningen igen.

Vaknade som vanligt ganska tidigt men gjorde mig ingen brådska. Men här står jag nu redo att köra ett morgonpass.

Efter att ha gjort en sväng i Djupdalen är jag nu på väg runt Ljustern.

En fin morgon att vara ute och cykla. Efter drygt en timme var jag hemma igen och det räcker mer än väl för jag tog i rejält emellanåt.

Jag har ju som jag skrev tidigare varit och gjort bikefit på mina cyklar vilket gjorde att jag, framförallt på racern, fick en helt annan sittställning. Det var väl kanske inte så smart att köra ett för mig stenhårt pass med Steven på MTB och sedan på racer i måndags 15 mil med tre andra hårdingar som körde alldeles för hårt för mig. På tisdagen ägnade jag mig åt trädgårdsarbete vilket tydligen var ett bra recept för att råka ut för det jag råkade ut för.
Nu till den stora frågan. Vad har jag råkat ut för. Bilderna nedan är svaret på frågan. Lista ut det den som kan.

+

Då året hitintills varit riktigt intensiv vad det gäller träning och tävling var det dags för lite annat när Cykelvasan var avklarad. Har hela sommaren hållt på med altanen utan att bli färdig. Jag är inte färdig nu heller men under veckan har jag i alla fall fått på ett nytt tak och målat en hel del.

Matbröd går det alltid åt så det måste ju också skötas. Sju nya bröd på gång.

I dag lyckades jag lura med mig Lena ut på en MTB-tur. Här står vi i solskenet och skall snart ge oss av.

Vi hann inte mer än till Aspnäs förrän det börja småregna.

Hux flux så vräkte regnet ner. Tur som vi hade stod ett älgpass där och väntade på oss så vi tog skydd tills det värsta var över.

Då var det bara att fortsätta.

Aj aj, jag som tog den här turen för Lena är inte så förtjust att cykla där det är besvärligt, och så ser det ut på detta vis.

Inget vidare före före Björnbo.

Där har vi syndabocken, en skogsmaskin. Ja det lär ju skötas det också.

Nu har vi kommit till Täktlandet och vädret är mycket bättre igen.

Solen skiner och nu rullar det på bra när vi passerar Gruvsjön. Sedan blev det Nisshyttan och Gessån innan vi var hemma igen efter en runda på tre mil.

Nejdå, inga nya cyklar. Det bara känns så. Men för att ta det från början. För en tid sedan var jag med Erik Till Delta Naprapati i Kista, där jobbar Marcus Lofjord som vi ser här på bilderna som följer. Han är både naprapat och en jäkel på Bikefit. Det är en bra kombination, Markus justerar både cykel och cyklist så de båda passar perfekt för varandra. Allt för att man skall sitta så bra som möjligt vilket också resulterar i att man får ut så mycket kraft som möjligt rakt ner i pedalerna. Nu är det alltså min tur att få hjälp. Först lite koll hur jag sitter på racern.

Sedan var det dags för lite justeringar på cykeln.

Min MTB får också en riktig genomgång. Lite kontrollmätning pågår.

En riktig specialare fick jag köra. Ja minsann, den här specialaren fick jag köra tills allt kändes bra. Sedan förde Marcus över alla inställningar till min MTB. Ja så mycket det nu var möjligt utan att bygga om hela cykeln.

När det inte gick att göra mer åt cyklarna fick jag mig en justering. Här är det benen som justeras lite.

Här tror jag han flyttar fram armarna ett par centimeter. Nu är det i stort sett klart. 

Det enda som återstod var att fylla på med lite nytt krut i benen. Sådär. Nu vore det väl tusan om det inte skulle märkas. I annat fall är det nog bara mer och framförallt bättre träning som behövs. Hursomhelst så känns det superbra nu med både kropp och cyklar. Nu är det bara ut och cykla och ha skoj. Full fart.