Efter fyra dygn i Skövde blev det ambulans för att sedan transporteras med flyg.

Nu ligger jag i ambulansflyget för vidare transport till Falu Lasarett.

Högt i det blå står det inte på förrän vi landar igen.

Då tackar jag för mig och planet drar vidare på nya uppdrag.

Skönt att vara i Dalarna igen, även om jag inte är hemma så känns det bra att vara lite närmare för fortsatt vård. Lite besvärligt bara att ligga och käka.

Fick ett träningsprogram av sjukgymnasten som jag följer varje dag. Nu består träningen mest av att vicka på fötterna och spänna benmusklerna. Lite ovant jämfört med den träning jag är van att utföra i vanliga fall.

Efter totalt elva dagar på lasarett är jag äntligen hemma hos Lena igen. 

Eftersom vi har höjdskillnader för att ta oss in o ut i huset får jag än så länge nöja mig med att sitta i rullstolen och kika ut. Det går bra det också. Så länge jag inte är piggare än vad jag är så har jag ingen längtan ut.

Råkade kolla in på min blogg som jag inte varit in på på nästan två år och ser att det är in över 200 besök per månad trots att den inte blivit uppdaterad på nästan två år. Då är frågan vad jag haft för mig under denna tid. Ja det är väl ungefär som vanligt. Cykling, trädgårdsarbete och bakning. Största förändringen är väl att jag nu sitter i rullstol efter att ha kraschat på årets Vätternrunda. Det har nu gått tre veckor och det blir väl små framsteg. Meningen är att jag skall slippa rullstolen på sikt och både kunna gå och cykla vad det lider  

Här står jag några minuter innan jag går in i startfållan. Jag startade kl 04.54 vilket jag tycker är en bra tid att starta på. Jag har aldrig startat på kvällen. Förstår inte vitsen med att cykla en hel natt. Många förstår väl inte vitsen med att cykla 315 km oavsett tidpunkt på dygnet. Det har jag full förståelse för. Men det är väl utmaningen som lockar. Man vill se om man klarar av det. Trots att detta var min fjortonde runda är det lika pirrigt inför start som det brukar. Nu kom jag visserligen inte i mål men trots det har jag ändå inte tappat sugen på att någon gång försöka igen. Det jag har framför mig nu är en lång rehabilitering. Sedan behövs rejäl träning så min förhoppning är att kunna träna nästa år och att jag åter kan vara med 2024. Det är i alla fall min förhoppning. 

Det kanske skall förklaras varför det blir lång rehabilitering efter en krasch och det beror på att det var inte vilken vurpa som helst utan det var verkligen en krasch i ordets rätta bemärkelse. Jag passerade Hjo i ensamt majestät och ca tre km senare när jag åkt 176 km för att vara exak. Jag kommer ifatt en grupp på uppåt 20 cyklister i två fina led. Jag lägger mig i ett tredje led för att bara köra om. När jag är snett bakom gruppen dyker killen i vänstra ledet rakt ner i asfalten, hans cykel hamnar precis framför mig. Jag hinner väja lite till höger och ser att mitt framhjul går upp på framhjulet som ligger på asfalten. Sedan minns jag att det slår tvärstopp. Jag vaknar så småningom till liv liggande på rygg i diket med huvudet i färdriktningen. Cykeln ligger bredvid mig i diket. Hamnar så småningom på akuten på Skövde Lasarett där man konstaterade fem frakturer på bäckenet samt en fraktur på höger sida i bröstkorgen. Om inte det vore nog så uppmärksamlade de en cm stor skada på ena njuren samt en skada på svanskotan. 

Här ligger jag i Skövde med ett skydd som skall stabilisera bäckenet. Blev kvar i Skövde i fyra dagar innan jag blev transporterad till Falu Lasarett för fortsatt vård. Om detta kanske jag återkommer i ett nytt inlägg. Vem vet. Hej så länge.   

Efter tio år med bloggandet och över 1700 inlägg känns det som det får räcka. Tack o hej så länge.

Ja minsann, då är gräsmattorna klippta för sista gången i år hoppas jag. Gröna och fina.

I går blev det ett pass i källaren på trainern men idag var det kanonväder igen vilket gjorde att det blev en fin utetur på MTB. Nu är jag på Miljonvägen på väg mot Norbo.

Nu har jag kommit ut på stora vägen i Ulvshyttan och där vid dammen är det så här fint.

Riktigt fin förmiddag att vara ute och cykla i. Det står inte på förrän jag är i Skenshyttan och svänger av denna väg. Det blev sedan Grängshammar och Gustafs innan jag var hemma igen. 

Det var ju Kanelbullens dag i går och inga kanelbullar fanns hemma. Men nu skall det ordnas. Här har jag skållat lite mandel och skall snart göra lite mandelmassa.

Så där, nu är det fixat. Nu får den ligga och gotta till sig ett par dagar så skall det väl kunna bli en del av fyllningen i bullarna.

Vad är nu på gång då måntro. Jo jag gjorde ju en vaniljsås igår och då blev ju äggvitorna över. Efter en natt i kylskåp är det perfekt att göra maränger. Nu är smeten färdigvispad.

Nu skall de bara stå en stund och sätta till sig lite innan de skall in i ugnen.

Några timmar senare har jag två plåtar med fina maränger.

Har även hunnit med att ta upp hela årets skörd av röda och gula betor. Det var snart gjort för vi hade inte så många.

Sedan åkte gubben och gumman in som har slipat färdigt för i år. Nu får de vila till nästa sommar.

Kunde inte hålla mig när Erik skulle köra ett pass. Det blev premiär för innesäsongens träning med en timme för min del. Står nog inte på förrän jag sitter där igen. Det är så bekvämt. Inte en massa kläder och inte en cykel som skall tvättas efter varje pass. Framförallt slipper man vara rädd för att bli påkörd av någon mobilsurfande bilist. Sådana finns det sorgligt nog alldeles för många av.

Första kvällsrundan med risk för mörker innan jag är hemma. Det blev en tur med Lisa i Gustafskrokarna. När hon var hemma igen fortsatte jag via Magnilbo hem och då fick jag testa lamporna för det hade hunnit bli riktigt mörkt. Hela 57 km blev det för min del.

Nu är jag strax klar med ytterligare ett träd. Ser ut att jag faktiskt hinner göra alla innan månaden är slut. Har bara två kvar nu.

Riktigt varmt var det så det är nog möjligt att detta var årets sista utomhustur i kortärmat. 

Är nu i krokarna av Gruvsjön och far sedan runt lite kring Nisshyttan. 45 km blev det i värmen på fina grusvägar.

Igår drog jag iväg på en tur förbi Vikmanshyttan. Just här är jag i Österby.

Vissa vägar och stigar har jag aldrig åkt på förut som här på väg mot Ivarshyttan över åkrarna. Där var det fint.

Men men, det var inte lika fint överallt. Glad ändå att jag inte vurpade i leran. Lyckade klara mig med bara en fot nere. När jag kom hem höll jag inte på att få av mig skon för det var fullt med lera i spännet. Men efter lite pillande med en smal plåtbit lyckades jag få upp spännet. Hade jag inte lyckats med det hade jag väl fått sova med skona på för jag skulle ju ändå ut och cykla idag, fredag alltså.

Ja nu är det fredag och jag tar en tur tillsammans med Lisa som har lilla Ines i vagnen bakom. Vi är nu vid Dalälven i Torsång.

Lisa, Inez och jag är nu hemma i Gustafs igen. Där blev det lite fika innan jag rullade vidare hem till Säter. Nu har jag cyklat i tio dagar så imorgon är det hög tid för en vilodag. Ser ut att bli regn också vilket gör det lättare.

Efter att ha vilat en vecka var jag på cykeln igen i onsdags för veckans första pass. Till sällskap hade jag Patrik, Bo och "Bolle". Vi for till fiket i Gustafs och käkade våfflor. Vi hann med 76 km på cyklarna också.

Nu är det torsdag och jag tar en MTB-tur och är nu i Grängshammar.

Passerar sågen och är efter 43 km hemma igen.

Fredag och dags för en tur med Lisa. Nu har vi precis passerat "Hases Täppa" och jag får in en 4" galvspik i däcket. In på ett ställe och ut på ett annat, två hål i både däck och slang. Satte på en ny slang och satte igång att pumpa. Det visade sig att det var punka även på nya slangen. Tur att det inte var längre bort än att jag kunde gå hem för att byta cykel.

Sådär, tur att jag har en MTB till så vi kunde fortsätta vårt pass utan att byta slang en gång till.

Lördag och nu är vi i Säterdalen och kollar in när Johan passerar på sin väg från Kvarnbron i Solvarbo till målet 16 km senare på Bispbergs Klack.

Fint på förmiddagen i Säterdalen.

Rejäla banor att åka i finns det där.

Här kommer Ally i full fart.

På eftermiddagen fick det bli en lugn MTB-tur för min del. Nu närmar jag mig Gessån.

Söndag, och efter att ha beskurit ett äppelträd tar jag en MTB-tur till Vikmanshyttan via Stora Norn. Nu passerar jag Gruvsjön.

Nu blir det en lugn kväll, till börja med att kolla in sista etappen av Tour de France. Nu har de bara fem mil kvar så här kan jag inte sitta och skriva längre. På återseende.

Nu kanske det låter som jag har varit ute och cyklat i en vecka. Men det är precis tvärtom, jag har gjort ett uppehåll från cykling på en vecka. Det har ju blivit väldigt mycket cyklande i år. Mer än någonsin faktiskt så jag tyckte det var dags för lite vila innan jag drar igång höstträningen. Finns ju annat att göra. Beskära mina 21 fruktträd T.ex När det här var avklarat.

Ja, då såg det ut såhär. Bara att fortsätta med nästa träd.

Med riktiga verktyg går det bra. Min cykelhållare passar bra även när jag beskär fruktträd, nu som påshållare.

Ja så kan en dag se ut när jag har cykelsemester. Ledigt från cykling alltså.

Passar på att baka lite också. Gjorde 7,5 kg deg som jag fördelade i tre plastlådor.

Efter två dygn kalljäsning i kylskåp ser det ut såhär när den är upphälld på bakbordet.

Nu har jag penslat på olivolja.

Nu är de gräddade. Ca 70 st smaskiga små matbröd, rakt ner i magen bara. Nej, en del hamnar i frysen först.

Förutom trädbeskärning och bakning blir det en hel del tv-tittande, Tour de france pågår ju för fullt. Man har det allt bra som pensionär. Imorgon blir det nog en cykelrunda för egen del också. Tjo så länge.