Nu är de fyra första veckorna i rullstol avklarade. Nästan i alla fall. Den första tiden på lasarett kunde jag inte ens sitta i rullstol. Men det är fyra veckor sedan jag kraschade på Vätternrundan, så nu rullar det på. Även om jag tycker det går sakta så blir det lite förbättringar allteftersom. Nu är det så att jag börjar fundera på om det inte vore dags att ta sig nedför yttertrappen så jag skulle kunna ta en tur utomhus med rullstolen. Har inte varit utanför dörren sedan jag kom hem från lasarettet. Har inte längtat ut heller, men nu gör jag det och det är väl ett tecken på att det går åt rätt håll. Jag har ju tur att Tour De France pågår för fullt, nu har även friidrotts-VM börjat så jag har ju det att ägna mig åt.

Det har varit några jobbiga dagar på slutet. Man har ju inte ett tålamod som duger till att göra i stort sett ingenting om dagarna. Men några jordgubbar gör det ju lite lättare. 

Tack o lov har jag ju några barnbarn som hälsar på lite då och då och det gör ju helt plötsligt att allt känns bra för en stund. Här får jag hjälp med rullstolen. 

Sedan blev det lite mys i sängen. 

Har även hunnit läsa en bok sen jag kom hem från lasarettet. Riktigt bra vill jag lova. Kan rekommenderas. 

Mycket medicin går det åt för att hålla värken i schack. Kvällsdosen består av tre morfin och två Alvedon. På det har jag klarat de flesta nätter riktigt bra. 

Efter fyra dygn i Skövde blev det ambulans för att sedan transporteras med flyg.

Nu ligger jag i ambulansflyget för vidare transport till Falu Lasarett.

Högt i det blå står det inte på förrän vi landar igen.

Då tackar jag för mig och planet drar vidare på nya uppdrag.

Skönt att vara i Dalarna igen, även om jag inte är hemma så känns det bra att vara lite närmare för fortsatt vård. Lite besvärligt bara att ligga och käka.

Fick ett träningsprogram av sjukgymnasten som jag följer varje dag. Nu består träningen mest av att vicka på fötterna och spänna benmusklerna. Lite ovant jämfört med den träning jag är van att utföra i vanliga fall.

Efter totalt elva dagar på lasarett är jag äntligen hemma hos Lena igen. 

Eftersom vi har höjdskillnader för att ta oss in o ut i huset får jag än så länge nöja mig med att sitta i rullstolen och kika ut. Det går bra det också. Så länge jag inte är piggare än vad jag är så har jag ingen längtan ut.

Råkade kolla in på min blogg som jag inte varit in på på nästan två år och ser att det är in över 200 besök per månad trots att den inte blivit uppdaterad på nästan två år. Då är frågan vad jag haft för mig under denna tid. Ja det är väl ungefär som vanligt. Cykling, trädgårdsarbete och bakning. Största förändringen är väl att jag nu sitter i rullstol efter att ha kraschat på årets Vätternrunda. Det har nu gått tre veckor och det blir väl små framsteg. Meningen är att jag skall slippa rullstolen på sikt och både kunna gå och cykla vad det lider  

Här står jag några minuter innan jag går in i startfållan. Jag startade kl 04.54 vilket jag tycker är en bra tid att starta på. Jag har aldrig startat på kvällen. Förstår inte vitsen med att cykla en hel natt. Många förstår väl inte vitsen med att cykla 315 km oavsett tidpunkt på dygnet. Det har jag full förståelse för. Men det är väl utmaningen som lockar. Man vill se om man klarar av det. Trots att detta var min fjortonde runda är det lika pirrigt inför start som det brukar. Nu kom jag visserligen inte i mål men trots det har jag ändå inte tappat sugen på att någon gång försöka igen. Det jag har framför mig nu är en lång rehabilitering. Sedan behövs rejäl träning så min förhoppning är att kunna träna nästa år och att jag åter kan vara med 2024. Det är i alla fall min förhoppning. 

Det kanske skall förklaras varför det blir lång rehabilitering efter en krasch och det beror på att det var inte vilken vurpa som helst utan det var verkligen en krasch i ordets rätta bemärkelse. Jag passerade Hjo i ensamt majestät och ca tre km senare när jag åkt 176 km för att vara exak. Jag kommer ifatt en grupp på uppåt 20 cyklister i två fina led. Jag lägger mig i ett tredje led för att bara köra om. När jag är snett bakom gruppen dyker killen i vänstra ledet rakt ner i asfalten, hans cykel hamnar precis framför mig. Jag hinner väja lite till höger och ser att mitt framhjul går upp på framhjulet som ligger på asfalten. Sedan minns jag att det slår tvärstopp. Jag vaknar så småningom till liv liggande på rygg i diket med huvudet i färdriktningen. Cykeln ligger bredvid mig i diket. Hamnar så småningom på akuten på Skövde Lasarett där man konstaterade fem frakturer på bäckenet samt en fraktur på höger sida i bröstkorgen. Om inte det vore nog så uppmärksamlade de en cm stor skada på ena njuren samt en skada på svanskotan. 

Här ligger jag i Skövde med ett skydd som skall stabilisera bäckenet. Blev kvar i Skövde i fyra dagar innan jag blev transporterad till Falu Lasarett för fortsatt vård. Om detta kanske jag återkommer i ett nytt inlägg. Vem vet. Hej så länge.   

Efter tio år med bloggandet och över 1700 inlägg känns det som det får räcka. Tack o hej så länge.

Ja minsann, då är gräsmattorna klippta för sista gången i år hoppas jag. Gröna och fina.

I går blev det ett pass i källaren på trainern men idag var det kanonväder igen vilket gjorde att det blev en fin utetur på MTB. Nu är jag på Miljonvägen på väg mot Norbo.

Nu har jag kommit ut på stora vägen i Ulvshyttan och där vid dammen är det så här fint.

Riktigt fin förmiddag att vara ute och cykla i. Det står inte på förrän jag är i Skenshyttan och svänger av denna väg. Det blev sedan Grängshammar och Gustafs innan jag var hemma igen. 

Det var ju Kanelbullens dag i går och inga kanelbullar fanns hemma. Men nu skall det ordnas. Här har jag skållat lite mandel och skall snart göra lite mandelmassa.

Så där, nu är det fixat. Nu får den ligga och gotta till sig ett par dagar så skall det väl kunna bli en del av fyllningen i bullarna.

Vad är nu på gång då måntro. Jo jag gjorde ju en vaniljsås igår och då blev ju äggvitorna över. Efter en natt i kylskåp är det perfekt att göra maränger. Nu är smeten färdigvispad.

Nu skall de bara stå en stund och sätta till sig lite innan de skall in i ugnen.

Några timmar senare har jag två plåtar med fina maränger.

Har även hunnit med att ta upp hela årets skörd av röda och gula betor. Det var snart gjort för vi hade inte så många.

Sedan åkte gubben och gumman in som har slipat färdigt för i år. Nu får de vila till nästa sommar.

Kunde inte hålla mig när Erik skulle köra ett pass. Det blev premiär för innesäsongens träning med en timme för min del. Står nog inte på förrän jag sitter där igen. Det är så bekvämt. Inte en massa kläder och inte en cykel som skall tvättas efter varje pass. Framförallt slipper man vara rädd för att bli påkörd av någon mobilsurfande bilist. Sådana finns det sorgligt nog alldeles för många av.

Första kvällsrundan med risk för mörker innan jag är hemma. Det blev en tur med Lisa i Gustafskrokarna. När hon var hemma igen fortsatte jag via Magnilbo hem och då fick jag testa lamporna för det hade hunnit bli riktigt mörkt. Hela 57 km blev det för min del.

Nu är jag strax klar med ytterligare ett träd. Ser ut att jag faktiskt hinner göra alla innan månaden är slut. Har bara två kvar nu.

Riktigt varmt var det så det är nog möjligt att detta var årets sista utomhustur i kortärmat. 

Är nu i krokarna av Gruvsjön och far sedan runt lite kring Nisshyttan. 45 km blev det i värmen på fina grusvägar.

Igår drog jag iväg på en tur förbi Vikmanshyttan. Just här är jag i Österby.

Vissa vägar och stigar har jag aldrig åkt på förut som här på väg mot Ivarshyttan över åkrarna. Där var det fint.

Men men, det var inte lika fint överallt. Glad ändå att jag inte vurpade i leran. Lyckade klara mig med bara en fot nere. När jag kom hem höll jag inte på att få av mig skon för det var fullt med lera i spännet. Men efter lite pillande med en smal plåtbit lyckades jag få upp spännet. Hade jag inte lyckats med det hade jag väl fått sova med skona på för jag skulle ju ändå ut och cykla idag, fredag alltså.

Ja nu är det fredag och jag tar en tur tillsammans med Lisa som har lilla Ines i vagnen bakom. Vi är nu vid Dalälven i Torsång.

Lisa, Inez och jag är nu hemma i Gustafs igen. Där blev det lite fika innan jag rullade vidare hem till Säter. Nu har jag cyklat i tio dagar så imorgon är det hög tid för en vilodag. Ser ut att bli regn också vilket gör det lättare.